Denna Nils Hövenmarks andra deckare är närmast en prequel. Vi befinner oss inte i Svartsele utan i den norrländska kuststaden Sundå, enligt vissa bedömare identisk med Umeå. Historien utspelar sig nästan tjugo år före händelserna i Döden i Svartselet, men det är samma polis, Vilhelm Lundberg, som här är ung tillförordnad stadsfiskal. En av de anställda på apoteket Vargen, Gudrun Frisk, har just gift sig och ska flytta till Svartsele om ett par månader. Henne träffade vi också på i förra boken.
Scenen är ett apotek på den tiden då det tillverkades medicin på apoteken och det behövdes tinkturrum, dekoktrum och bomullskällare:
Delar av personalen samlas till en vårfest som slutar med att en yngre medarbetare hittas död i en städskrubb på morgonen efter festen. Med tanke på tillgången till gifter av olika slag och de festandes alkoholintag är det inte alldeles lätt att utesluta någon enda misstänkt festdeltagare som mördare. Motiven till att önska livet ur honom visar sig också vara väl fördelade bland de närvarande. Och vilken roll spelar den bordsvisa som en av apotekarna skrivit och som passar kusligt väl in på hur festen artade sig?
Hövenmark var själv apotekare till yrket, och det märks att det är någon som kan det hela som ligger bakom intrigflätningen. Även tf stadsfiskalen har svårt att hitta rätt utan hjälpen från Gudrun Frisk, påpassligt frånvarande från festen och därmed inte heller misstänkt. Jämfört med föregående bok tycker jag den här står sig bra. Och jämför man med Rönblom är miljöskildringen väl så bra.
Tidstypiska ord: svalrock, folkkonjak och nattkorv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar