söndag 11 maj 2014
50. Nils Hövenmark: Döden på Rotaryklubben
Det här är Nils Hövenmarks tredje bok, som utspelar sig i Svartsele några år efter den första. Det är samma kärna av medverkande med landsfiskalen, farmaceuten Gudrun Frisk (som han träffade redan tjugo år tidigare i den förra boken), hennes man Emil och några till. Svartsele verkar vara lite större än jag har föreställt mig det, för det finns ett läroverk, där adjunkt Karl Byström arbetar. Han är, liksom de flesta som räknas i samhället, medlem i Rotary. Efter ett Rotarymöte, där Emil Frisk som president leder diskussionerna om Vattenfalls kommande exploateringar i bygden, dör Byström - han hittas ihjälfrusen utanför sin bostad och man antar att det är antingen självmord eller en olyckshändelse. Men så kommer det fram att han planerat att ge ut en bok om vad han vet om Svartsele och dess invånare. Det gör förstås att dödsfallet kan ses som lägligt för en och annan i Rotaryklubben, och samtal och yttranden vid mötet får ny innebörd.
Jag är faktiskt ganska imponerad av Hövenmark hittills. Som det verkar alldeles i förbigående väver han ihop en gåta där varenda detalj har sin plats i förklaringen, hur oviktig den än verkar när den visas upp första gången. Han är också en riktigt skicklig persontecknare, inte minst av den sorglige adjunkten, som visar sig ha en bakgrund som förklarar varför han kommit så på avvägar i livet. Men också landsfiskalen, hans vänner Frisks och de misstänkta är mer än bara figurer som gör vad de behöver för handlingen. I brist på annan klyscha skulle jag säga att de är trovärdiga personer, vilket ju inte alltid är fallet i halvgamla svenska deckare.
En bonusdetalj som jag förstås uppskattade särskilt var att en av de medverkande köper Rönbloms senaste bok, Död men obegråten, i bokhandeln, och tänker att titeln passar bra in på Byström. Samhället skildras också nästan lite rönblomskt när den nya tiden (med reglering av Svartselets vattenyta) drar in. Landsfiskal Lundberg är ingen Paul Kennet, men han är å andra sidan yrkesman och behöver inte heller den här gången mer än tre dagar för att ta reda på sanningen om Karl Byströms död.
Etiketter:
100 hyllvärmare 2014,
Deckare,
Nils Hövenmark
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar