11. Sveriges historia för släktforskare

Släktforskare och akademiska historiker har inte alltid funnit varandra, men den här boken är skriven av fyra personer som enligt baksidestexten ska vara både och. Den handlar om sådant som man inte hittar i kyrkböcker och bouppteckningar, men som man kan tänkas undra över när man släktforskar. Det berör i vid mening hur folk levde, och här ryms massor av intressant kunskap. Jag har tio sidor anteckningar sparade, som jag förhoppningsvis ska komma ihåg att gå tillbaka till.

Det är omöjligt att återberätta allt, men några exempel på sådant jag har fastnat för vill jag ändå ge. Det kan handla om vad man åt (vi har ju Historieätarna, men det kan man inte alltid komma åt), hur man reste (det gjorde man mer än vad vi kanske tror idag) eller hur man bodde. Det sistnämnda berodde förstås - som så mycket annat - på vem man var. Ska jag vara kritisk på någon punkt är det kanske att framställningen när den tar sig tillbaka till medeltiden i alltför liten grad handlar om allmogen. Men det är lätt att gå i den fällan, eftersom det är andra grupper som har gjort större avtryck i det bevarade källmaterialet.

Det ryms också en del statistik som jag tror kan vara svår att hitta samlad på det här sättet - och kanske är den inte helt lätttillgänglig här heller när den finns i löpande text. Men jag hade ingen aning om att Falun har varit Sveriges näst största stad, att bara Irland och Norge hade större andel emigrerande än Sverige eller att medellängden för män var 167,5 centimeter 1850. (Min mormors farmors far, som blev soldat något decennium senare, var därmed ungefär medellång, fast jag har tyckt att han var kort.) Allra roligast är historien om Vilhelm Moberg och hans kusiner. Han kom ju själv från en utvandrarbygd i södra Småland, och alla hans föräldrars syskon emigrerade. Alltså växte han upp i tron att "kusiner" var en sorts finare barn som bara fanns i Amerika.

151. Mats Haraldsson: Att färdas i motvind

Mats Haraldsson har här skrivit en roman om verkliga människor - en genre som i sina olika manifestationer har blivit ganska omfattande på senare år, är mitt intryck. Det handlar om hans farfars far och farfars mor, och så småningom också hans farfar. Tiden är i huvudsak några decennier i slutet av 1800-talet och några decennier i början av 1900-talet, och det är en väl vald tid för en skildring av den här sorten. Emigrationen och industrialiseringen leder till rörlighet i samhället på ett sätt som inte förekom tidigare, men det är ändå en tillräckligt avlägsen tid för att uppfattas som annorlunda mot vår.

Farfars far Johan är som ett av många syskon i en småländsk familj på landet en given kandidat för emigration. Det ovanliga med honom är att han kommer hem igen från USA efter några år - ingen spoiler, bedömer jag, eftersom han annars inte hade kunnat bli farfars far till Mats i Småland. Hans hustru Mathilda är mindre typisk, som en för tiden självständig kvinna, dels av nödtvång, dels av en inre drivkraft.

Den som liksom jag har släktforskat lär känna igen en del inslag. Det dör barn på ett hjärtskärande sätt, men så var det ju vid den här tiden, måste man komma ihåg. Det dör också en del vuxna i sina bästa år, också det vanligt förekommande i verkligheten. Emigrationen har jag nämnt, och bland dem som inte kan resa ända till USA finns också de som på andra sätt lämnar bondesamhället när där krävs mindre arbetskraft, och andra möjligheter yppar sig.

Även vanliga människor är med om intressanta saker - om inte annat blir de intressanta i historiens ljus. Det blir därför en intressant bok, kanske något paradoxalt, när det mesta som händer egentligen inte är så spektakulärt. Tydligt är att det ligger en gedigen research bakom, låt vara att det alltså också finns en hel del fiktion i berättelsen. Särskilt fäster jag mig vid personporträtten, som visar att det inte är så stor skillnad på folk förr och nu och som låter läsaren komma nära sedan länge döda människor.

Som konsumentupplysning ska till sist sägas att författaren och jag känner varandra från en skrivarkurs.

95. Karin Lövgren Nilsson: Anna, i skuggan av Alfred

Utgångspunkten för den här boken är en händelse 1915, när arkitekten Alfred Arwidius hittades död i sitt badrum. Så långt har det inte tidigare varit en hemlighet, inte heller att han dog av koloxidförgiftning på grund av en defekt gasledad varmvattenberedare. Men det har inte varit allmänt känt att det samtidigt i samma badrum också dog en ung flicka, Anna Jönsson, som var fabriksarbeterska. Karin Lövgren Nilsson skriver mer om henne än om Alfred Arwidius, och det må väl vara ursäktat med tanke på att det tidigare har varit omvända proportioner, och att Arwidius lämnat efter sig ett livsverk i form av ritade byggnader.

Författaren reder omsorgsfullt ut de bådas familje- och släktbakgrund, deras levnadsvillkor när de dog och det som hände efter deras död. Arwidius var ogift och utan familj förutom en ogift syster som han bodde tillsammans med; Anna var yngst i en ganska stor och mycket fattig familj i Malmös enklare kvarter. Genom Annas mor, som tidvis arbetade för Alfred Arwidius bör de ha varit bekanta. Det här gör förstås också att man undrar vad som låg bakom att de alls befann sig nakna tillsammans i ett badrum. Om han bara hade velat låta henne bada fanns det ju ingen anledning att han själv skulle befinna sig naken i badrummet tillsammans med henne.

Det blir faktiskt riktigt spännande med grävandet i arkiv och tidningslägg. Det här visar om inte annat att det finns mycket att hämta i sådana sammanhang även om helt vanliga människor. Sverige har varit ett ordnat samhälle med koll på sina undersåtar, och det kan man förstås vara tacksam för nu.

6. Håkan Skogsjö: Släktforskning på riktigt

Den här färska nybörjarboken om släktforskning är utgiven av Arkiv Digital, en dominerande aktör på marknaden, och utgår från att nybörjaren bedriver sin forskning därigenom. Det är både en styrka och en svaghet hos boken - en styrka eftersom det kan göras ett pedagogiskt upplägg utifrån de konkreta funktionerna hos programmet, men en svaghet eftersom boken blir ganska oanvändbar för den som av någon god anledning föredrar en annan leverantör.

Men med de förbehållen är det en bra ledstång för den som vill lära sig grunderna i släktforskning, och inte bara det förresten. Det finns gott om tips för den som är mer avancerad, även om det ibland blir mer skrapande på ytan än riktigt gedigna genomgångar.

202. Per Clemensson och Kjell Andersson: Börja forska kring ditt hus och din bygd

Sista kursboken, fast kursen inte är kommen ens halvvägs! Nu ska man bara hålla farten med inlämningsuppgifterna.

Det här är en mycket grundläggande introduktion till just vad titeln säger, och jag tror att man ganska fort kommer att behöva kompletterande litteratur om man har den här inriktningen på sitt forskande. Men som introduktion tycker jag den fungerar bra, den orienterar om olika typer av källor och handlingar, vad man kan vänta sig att hitta och var de finns.

195. Per Clemensson och Kjell Andersson: Börja släktforska. Genvägar till din släkts historia

Mina synpunkter på en annan grundbok i släktforskning, som också är kurslitteratur, är delvis relevanta även här. Den här är från 2009, och det har hänt en del sedan dess också vad gäller vilka källor som finns tillgängliga via nätet och olika typer av abonnemang. Här är syftet att överbrygga gapet från nutid till de yngsta källor som är tillgängliga med hänsyn till sekretessgränsen på 70 år. Det gapet är en lucka - förlåt metaforträngseln - som jag har identifierat i mina släktforskningsansträngningar, och det ska framhållas som lovvärt att den fylls.

182. Per Clemensson och Kjell Andersson: Släktforska steg för steg

Kursen, som ni kanske minns från ett tidigare inlägg, fortsätter med den här introduktionen till släktforskningens hantverk och källor. Nu ska jag inte försöka recensera den med minsta anspråk på professionalitet, men jag noterar att det är en upplaga från 2008, som tryckts om sedan dess. Det märks, för utvecklingen går fort vad gäller vilket material som levererats till landsarkiven och vilka källor som finns tillgängliga via nätet. Den som får välja bok själv rekommenderar jag faktiskt en annan, som var kursbok på den studieförbundskurs som var min första introduktion till ämnet.

160. Torsten Thurén: Källkritik

På en kurs jag läser ingår den här grundläggande orienteringen, vars titel och omslag inte fjäskar för läsaren/köparen. Man vet vad man får, kan man säga. Eftersom det ingår inlämningsuppgifter där man ska resonera källkritiskt kan det nog vara klokt att ha läst boken, även om en hel del av innehållet är känt för den som har studerat i andra sammanhang.

Första halvan är en genomgång av källkritikens principer med korta exempel. Andra halvan innehåller mer omfattande exempel, avsedda att illustrera en eller flera principer. Där kan det handla om Palmemordet, Thomas Qvick eller folkmord, och kanske en del av exemplen blir för översiktligt behandlade i det här sammanhanget för att poängerna riktigt ska gå fram. Jag hade hellre sett mer koncentrerade genomgångar med mindre svep, och gärna lite mer koppling mellan bokens två halvor. Men det är intressant och illustrativt, och bör vara tillgängligt för den som behöver läsa in sig på det här området.

31. Bengt Gärdfors: Tysklandsfararna. Historien om en bortglömd utvandring

Den här lilla boken lånade jag eftersom jag i min anspråkslösa släktforskning upptäckte att min farmors mor var född utanför Lübeck 1880, när hennes mor var där och arbetade. Det visade sig ha varit mycket vanligare än jag visste att fattiga yngre från södra Sverige utvandrade, eller lika ofta arbetsvandrade, till norra Tyskland. Det fanns en stor organisation av agenter som värvade arbetskraft på svenska landsbygden till de tyska storgodsen, där särskilt mjölkpiga verkar ha varit ett vanligt yrke. Det var ett sätt att hitta försörjning för den som inte hade råd att utvandra till Amerika, men ändå hade det alltför fattigt och hopplöst längst ner på samhällsstegen.

Kanske hade jag väntat mig att det skulle finnas lite mer konkreta råd om hur man släktforskar på det här fältet, eftersom boken marknadsförs via släktforskarorganisationer. Snarare är det en undersökning av omfattningen, strukturerna och anledningarna, inte en handbok. Men flera punkter som framhålls som vanliga stämmer också på mitt konkreta fall, och det är förstås intressant.

28. Maja Hagerman: Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta

Månadens cirkelbok var så påpassligt vald att den, när vi fick reda på valet, gick att köpa på bokrean. Därför har jag släpat runt på en inbunden version under veckan, billigare än pocketen, om man var alert på rean. Den var faktiskt slut i min vanliga(ste) bokhandel, så det var nog fler än bara vår cirkel som var intresserade.

Herman Lundborg var läkare och psykiater, men har gått till historien som introduktör av ämnet rasbiologi i Sverige. Ämnet är ju sedan länge utmönstrat som ovetenskapligt, men det är intressant att följa hur han etablerar det i en ambitiös anda av att göra något samhällsnyttigt genom att kartlägga vissa egenskaper hos befolkningen. Så mycket mer ironiskt blir det att hela projektet misslyckas, både genom att hans resultat aldrig sammanställs och publiceras och genom att hela utgångspunkten för resonemanget visar sig felaktig.

Ett genomgående tema är kontrasten mellan yta och innehåll. Det blir aktuellt genom hans närmast manipulativa beskrivningar av den egna verksamheten för internationella kolleger, när han i själva verket mest åker runt och samlar in nya data (det vill säga mäter och fotograferar folk, oftast samer), men visar sig också inte minst i hans privatliv, där han inte lever som han lär.

Vi tyckte samfällt att det var en intressant bok, som gav upphov till många diskussionsvänliga teman. Vi i cirkeln har lite olika bakgrund och infallsvinklar och hade därför fäst oss vid olika delar i framställningen, Att den sedan är en viktig bok är förstås inte heller oväsentligt.

73. Ewa Nilsson: Vägen till dina rötter

Valda delar av den här läste jag våren 2015 när jag gick en nybörjarkurs i släktforskning. Sedan har det inte blivit någon riktig ordning på vare sig att läsa resten eller att samla ihop mina fynd som man ska. Nu tog jag i alla fall tag i den här delen, för det var ganska lite kvar. Sedan får vi se hur det går med fynden.

Jag är ju inte på minsta sätt expert i ämnet, men tycker att det är en bra introduktion om man inte har sysslat med släktforskning (förmodligen också om man har gjort det för ganska länge sedan, för det har ju hänt saker med digitalisering och sådant). Man får reda på vad man behöver i rätt ordning, kanske någon gång lite övertydligt, men hellre det än tvärtom. Jag kan tänka mig att boken fungerar även om man inte går en organiserad kurs. Det enda jag är lite missnöjd med är den synnerligen blandade litteraturlistan på slutet, som innehåller så olika saker att den nog borde ha delats in i avsnitt för att man ska ha riktig nytta av den. Det finns också gott om lästips i anslutning till olika avsnitt i själva texten, och där fungerar de bättre.