98. S C Roberts: The Strange Case of the Megatherium Thefts

Megatherium är ett släkte förhistoriska sengångare, numera utdöda. I den här historien är det också namnet på en Londonklubb, en av de där "klubbarna" som gentlemän tillbringar dagarna på med att äta, umgås, äta och umgås. Därifrån försvinner det böcker på ett oförklarligt sätt, och en av medlemmarna söker upp Sherlock Holmes för att få hjälp att reda ut vad det är som ligger bakom. Det här är alltså en av de många historier där andra författare har skrivit vidare om Holmes, och av det jag har läst är detta inte alls sämst. Möjligen hänger författaren upp lite för mycket på ett antal av Holmes manér, så det blir lite ont om plats för själva gåtan.

97. Henrik Johansson: Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött

Henrik Johansson - eller om det är en jagberättare som har en del gemensamt med honom - har innan den här boken kom ut gjort sådant som många andra gör för att få pengar på kontot. Det innebär mer eller mindre riktiga jobb i storkök och andra sammanhang där utbildning inte spelar någon avgörande roll, men också diverse åtgärder av typen datortek. Samlade på det här sättet, helt kronologiskt och återberättade i den orimmade diktens form, framstår absurditeten. Till det bidrar också den lakoniska humor som interfolierar frustrationen över tillvaron. Ett besök på arbetsförmedlingen kan innehålla repliken "Förmedla mig ett jobb, ers handläggarhet." - i all korthet en antydan om hur man kan känna sig inför en myndighetsperson, som visserligen innehar makt, men verkligen inte befinner sig högt upp i den byråkratiska näringskedjan. Troligen har jag som vanligt läst för fort; jag tror den här boken är en sådan som vinner på att smältas i småportioner.

96. Victor Canning: A Question of Character

Den här novellens huvudperson, Geoffrey Gilroy, är en av dessa fiktiva deckarförfattare som antas - eller antar sig - vara experter inte bara på att skriva om mord, utan också att begå dem (och komma undan med det). Hans fru har på sistone visat sig vara en betydligt mer framgångsrik författare; själv har han uppfattningen att det är han som har lärt henne allting och att hon behöver röjas ur vägen. Det är länge oklart hur det ska gå med det, när man tillsammans med honom kastas mellan hopp och förtvivlan, om klyschan ursäktas.

95. Gladys Mitchell: The Manuscript

Enligt introduktionen till den här berättelsen skrev Gladys Mitchell ett stort antal "short short stories" (förutom ett stort antal romaner). Den här är bara nio minuter lång, och får väl räknas dit. Kanske är den i kortaste laget för att en riktig intrig ska få plats. Det handlar hur som helst om en författare som skriver om kvinnliga fångars erfarenheter, ett nog så intressant upplägg, som hade hållit för en längre historia. Lösningen kunde då ha fått bli ett resultat av en utredning och inte bara en ingivelse, som här.

94. Michael Innes: Grey's Ghost

Utgångspunkten för den här historien är ett samtal som några personer för om gåtfulla yttranden de har råkat höra men inte förstår betydelsen av. (Det är förrsten en situation med stark igenkänning för alla som någon gång har åkt buss eller tåg, suttit på kafé eller restaurang eller bara rört sig utanför hemmet. Mitt eget bidrag är när jag från ett lunchsällskap på en restaurang hörde "Jo, Hitlerbiff kallade de det för." Det är fem år sedan, men frågan om vad denna maträtt kan vara är så vitt jag vet fortfarande olöst.) De sitter framför brasan och försöker få någon mening med att någon har sagt "Grey's ghost was black." Så småningom visar det sig finnas en mening med det, men det bygger i stort sett på att vissa detaljer är bekanta för kommissarie Appleby, Innes' genomgående problemlösare genom ett stort antal böcker. Det är inte riktigt rent spel mot läsaren. Poängen bygger också på något som jag tror skulle vara en övermäktig utmaning för en översättare till svenska.

93. Julian Symons: The Clue in the Book

Det är en ganska enkel slutledning som krävs för att identifiera mördaren i den här korta novellen - eller om man så vill, det krävs att man känner till en sak som ligger i gränslandet mellan allmänbildning och trivia. Kan man det så inser man hur det måste ligga till, kan man det inte lär man inte kunna sluta sig till vem som är mördaren av något annat vi läsare får reda på. Mordoffret får i sig cyanid, detta klassiska deckargift, och hinner just vidta en åtgärd för att peka ut sin mördare. Dessförinnan har det handlat om värdefulla originalmanuskript som han har i sin ägo, vilka föranleder ett besök av en extraknäckande detektiv, praktiskt nog. Synnerligen engelskt och typiskt för genren, kan man konstatera.

92. Lars Olof Lampers: Göteborg 65-07-29. Svensk kriminalhistorias märkligaste dag

Det som hände den 29 juli 1965 i Göteborg kan man läsa massor om på nätet, inte minst Flashback. Vad som verkligen hör till kriminalhistorien är det så kallade grodmansrånet, när ett par bankrånare skulle fly under vattnet och därmed komma undan eventuella förföljare. Det gick inte som planerat, bland annat eftersom en av dem sköt sig i foten - bokstavligt talat, inte bara bildligt. Det som här också har sammanförts med den händelsen, att fyra unga män och en bil försvann spårlöst, är inte entydigt en del av kriminalhistorien, men desto mera märkligt. Här är inte platsen att reda ut alla tänkbara lösningar på det. Låt det vara nog sagt att det inte ens är säkert att alla fyra hade med varandra att göra, utan att en av dem mycket väl kan ha försvunnit på egen hand.

Jag är mer intresserad av försvinnandet (försvinnandena) än rånet, men författaren har gjort den omvända prioriteringen. Det står förstås honom fritt, men det blir inte en riktigt bra bok om rånet heller, när det blandas ut med något som inte ens han själv till sist tycker hör dit. Det hade i så fall varit bättre att skriva en bok om grodmansrånarna och nöja sig med det.

91. G D H Cole och M Cole: A Lesson in Crime

Författarna till den här tågdeckarnovellen har säkert haft ogement roligt, när de gör en odräglig deckarförfattare till huvudperson. När han så träffar en kritisk läsare i en tågkupé på Cornwallexpressen finns det knappast några gränser för vad man kan driva med. Ändå är det här dessutom en bra historia, kanske inte en som skulle hålla i det långa formatet, men nu är den ju inte där. Sådan den nu är fungerar den utmärkt.

90. Roy Vickers: A Man and His Mother-in-Law

Den inverterade deckaren är svår, tycker jag, men just därför så utomordentligt effektfull när den lyckas väl. (Det handlar alltså om den sortens kriminallitteratur där mördaren är känd från början och intrigen handlar om hur nätet dras åt - eller vilken metafor man föredrar.) Här är det en man som vi vet kommer att hängas för mordet på sin svärmor - så gjorde man ju i England långt fram i tiden - och ganska tidigt får vi också reda på hur han har gjort det. Men vad som avslöjar honom, det kommer inte förrän i allra sista meningen, och överraskar åtminstone mig. Ändå är det självklart att just den detaljen måste vara på det sättet och få den betydelsen.

89. A. A. Milne: A Savage Game

Alan Alexander Milne skrev mycket mer än böckerna om Nalle Puh, men det är ju de som är i särklass mest ihågkomna idag. Hans alster i kriminalgenren blev inte så många, men den här novellen skäms inte alls för sig. Den är närmast minimalistisk med fyra medverkande, varav ett mordoffer och tre misstänkta. (Då bortser jag från att skeendet återberättas i ett samtal mellan två ytterligare personer.) Avslöjandet av mördaren bygger på en enda detalj som man lätt missar, men det hör ju närmast till genrens konventioner.