onsdag 9 augusti 2017

113. Carin Gerhardsen: Plastpärlor


Till att börja med tycker jag det är lite virrigt i den här novellen, men så småningom förstår även jag att personerna utan anknytning till varandra ska sammanstråla i ett dramatiskt ögonblick. Det finns en liten inledning som antyder det, men då hade jag inte uppmärksamheten på topp. Kanske hade just den här novellen därför gjort sig bättre för traditionell läsning. Och för min del hade det gärna kunnat stanna vid det dramatiska ögonblicket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar