Den här novellen var precis lagom lång att lyssna på under en femkilometerspromenad. Den är dessutom mycket bra att lyssna på om man själv vill hålla tempo med något, för hej vad det går när författaren-uppläsaren kommer igång. Jag vet inte om man ska kalla det surrealism, absurdism eller dystopi. Fullständigt vansinnigt är det, men också mycket roligt ibland. Förskolan kallas "Pyssel-Hades", till exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar