Med den här novellen är det målgång i novelladventskalendern. I titelrollen finner vi en ung änka, fortfarande - eller på nytt, kanske - levnadsglad och som av en händelse intresserad av en man hon ser på en tillställning. Men det här tilldrar sig på den tiden när en kvinna inte kunde säga det till en man, utan hon måste hitta ett sätt att få mannen intresserad av henne, utan att det märks att det är hon själv som tar initiativet. Det hade kunnat bli roligt med rätt behandling, men här tycker jag tyvärr att det mest är omständligt, och dessutom ett exempel på hur destruktivt det kan vara när någon har för lite att göra och kan ägna för mycket tid åt ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar