Man får vänta nio sidor innan det blir nytt stycke, och det är förstås inte utan avsikt för den effekt det har. Om jag tycker det är bra eller dåligt är svårt att säga. Stockrosorna växer i alla fall vid Smygehuk, dit huvudpersonen har kommit för att ta farväl av en döende mormor. Så värst sorgligt blir det ändå inte, och den twist som kanske ska överraska blev jag inte så överraskad av. Jag lämnar den här novellen med känslan av att inte riktigt ha förstått vad som var det fina med den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar