Enligt all tillgänglig information är det här den sista boken om rättsosteologen Ruth Galloway. Jag var inte med när de började komma, men hoppade på serien, lyssnade ikapp och har sedan haft den som en av få som jag verkligen bevakar när det kommer något nytt. Det är en konst att sätta punkt för något så framgångsrikt, men jag tror många kommer att tycka att det är alldeles lagom nu.
Ruth har ju en dotter med kriminalöverkommissarie Harry Nelson, som dock har fortsatt vara gift med sin fru. Ruth har i allt väsentligt varit ensamförälder till Kate – "Katie" som Nelson kallar henne – men eftersom hon med jämna mellanrum blir involverad i polisutredningar på grund av sin kunskap om gamla ben har hon inte lyckats bryta med Nelson. Och strängt taget vill hon väl inte bryta med honom, fastän något riktigt förhållande inte har kommit loss.
Själva gåtan i den här sista boken är piggare än jag tycker att de har varit i de senaste böckerna. Den innehåller en hel del drag som man kan vara bekant med från äldre deckare, men de hanteras väl och resultat blir alltså riktigt bra. Det börjar med att man hittar ett skelett innanför en vägg i ett kafé som renoveras. Att identifiera vem det gäller går ganska fort, men det finns ett irriterande stort antal faktorer som gör det svårt att klargöra vad som har hänt.
Eftersom det är sista gången är återblickarna många. Jag tror – utan att ha räknat – att det finns anspelningar på alla de tidigare böckerna. En del av dem har mer bäring på den här historien än andra, men trogna läsare belönas relativt rikligt. I stort sett alla karaktärer som man har lärt känna, både Ruths bekantskapskrets och kolleger på universitetet, och Nelsons team på avdelningen för grova brott, får vara med och göra sina insatser.
Det är som sagt lagom att det slutar här. Hur det slutar ska förstås inte avslöjas, men det känns faktiskt som en riktig avslutning på serien såtillvida att en fortsättning skulle kännas underlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar