11. Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Mannen på balkongen

Tredje delen i serien Roman om ett brott tycker jag är bäst hittills. Fastän man från första sidan vet vem som begår de sexmord på småflickor som är bokens huvudintrig är det ändå spännande hela tiden. (När man nyligen har läst om Olle Möller är det dessutom intressant att läsa en fiktiv skildring av något motsvarande.)

Gunvald Larsson är med för första gången här, och skildras med både stora och små medel som ganska osympatisk. En liten rolig detalj är att författarna låter honom vara okunnig om vad agorafobi är (och han är inte heller smart nog att inte ställa frågan, förstås). Martin Becks äktenskap har försämrats så att han funderar på att "nästa gång jag får lön skall jag köpa en dyschatell och ställa in i det andra rummet".

Och omslagsbilden på den här boken, tryckt 1969, är betydligt mer i linje med berättelsen är de 80-talsomslag som mina två första delar hade.

10. Nils-Olof Franzén: Agaton Sax och den ljudlösa sprängämnesligan

Efter att ha läst en Agaton Sax i bokcirkeln blev jag sugen på att läsa några fler för att se hur lika de är. Som barn var det ju inga problem (snarare tvärtom) att läsa en bok till i samma serie som mer eller mindre var samma bok. Det var också några saker som jag mindes som återkommande men som helt saknades i den förra.

Inte heller nu är inspektör Lispington med, som jag trodde var hans ständige medhjälpare, och faster Tilda deltar bara per telegram. Det hela börjar i Brosnien, där Agaton Sax är på semester, och fortsätter i England, dit han flyr med flygplan (den här gången flyger han dock själv). Det är med andra ord mycket likt föregående bok i serien. Däremot börjar jag nu undra var Brosnien egentligen ligger och vad brosniska ska föreställa för språk. Tidigare har jag förutsatt att det var slaviskt, men nu verkar det också ha romanska inslag:

"- Karabamolosta varij napuliskamente permosjenkovistjonena! utropade han.

Detta är brosniska och betyder närmast:

- Ja!"

(Mannen som yttrar är detta är "den hemlige polispresidenten Piccolo Debile".)

Illustrationerna av Åke Lewerth är lika bra som tidigare, till exempel när Agaton Sax utanför "en butik i vilken man sålde sköldpaddor och kameleonter" träffar brosniern Andreas Kark med "den karakteristiska brosniska hundullsmössan, vilken slutar i en liten topp":

I England träffar herrar Sax och Kark på den sjunde markisen av Woolwerwoolton, komplett med monokel, jakttroféer från Tanganjika och en faster Agatha (gift med fjärde markisen av Knixonbutton):

Markisen har i stort sett två samtalsämnen, vädret och gentlemannaskap, ibland utvecklat att handla om cricket, hästkapplöpningar eller "Gamla Småbilsrallyt" som Agaton Sax av misstag kommit att ingå i med en alltför ny och snabb bil. Även i övriga detaljer beskrivs England ganska schablonmässigt, skulle man kunna säga.

(Eftersom mitt exemplar är en ny upplaga från 1978 är omslaget tecknat av Jan Gissberg, som också tecknade Agaton Sax som film och tv-serie under 70-talet. Jag tycker även denna version fungerar och känns porträttlik.)

9. Ellis Peters: Lösen för den döde

Jag har redan tidigare läst några av Ellis Peters' deckare om broder Cadfael, som är munk och örtagårdsmästare i ett kloster i Shrewsbury på 1100-talet. De är på ett plan traditionella engelska pusseldeckare där detektiven i bästa Sherlock Holmes-stil samlar tygfibrer och förhör de inblandade innan upplösningen kommer när alla samlas i ett rum. Till sin hjälp har han en duglig, men kanske inte så kreativ sheriff och gärna en munknovis eller liknande, dock inte i denna bok.

På ett annat plan är böckerna historiska romaner om en turbulent tid i Englands historia med inbördeskrig och hot om överfall av vilda walesare. Cadfael är själv, praktiskt nog, född i Wales och talar det konstiga språket som ingen annan i klostret kan. Jag tycker att en bra deckare gärna ska ha en planlösning eller en karta, och det finns här:

Det är tur, för annars hade det inte gått att följa med i alla vändningar och vem som är var när och med vem. Lite segt är det ändå ett tag, för ingen dör förrän på sidan 83, och då har man väntat ett tag på att det skulle bli just han. Själv vill jag helst ha liket på första sidan. Men därefter är det god fart och ett par intressanta bihandlingar som man också vill veta hur det går med.

Det blir förstås heller inte sämre av att mitt exemplar har ett tryckfel på ryggen, som troligen gör denna bok helt unik och ovärderlig:

8. Årets rysare 3

Med början 1972 kom det varje år lagom till jul en samling "chocknoveller" under titeln Årets rysare. Sammanlagt finns det 18 böcker, som jag med viss ihärdighet samlat på mig. Nu pågår projektet att ta sig igenom dem; jag har nog vid olika tillfällen läst många av dem, men mycket osystematiskt. De är precis lagom långa för att passa som lunchläsning på jobbet, om jag äter lunch ensam, och nu är jag alltså klar med den tredje.

Här möter vi till exempel "gamla fru Twiller" som snattar saker på ett stort varuhus (för att sälja vidare och köpa kattmat för pengarna) och plötsligt upptäcker att rulltrappan går vidare neråt så hon hamnar i helvetet "rakt under husgerådsavdelningen". En annan favorit handlar om den kända skådespelerskan som får ett beundrarbrev från en dubbelgångare, som visar sig vilja döda henne och ta över hennes liv. Småtrevligt i lagom dos, men inte för sträckläsning.

7. J. D. Salinger: Räddaren i nöden

En riktig klassiker behöver ingen baksidestext. Vill man veta vad den handlar om får man kolla Wikipedia. Jag hade inte läst den här tidigare och det var nog lite synd. Jag tror man tycker bäst om den i ungefär den ålder huvudpersonen är, nämligen 17. Det är svårmodigt och självcentrerat som aldrig förr eller senare.

6. Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Mannen som gick upp i rök

Detta är alltså andra delen i det pågående projektet att läsa alla tio delarna av Roman om ett brott. Martin Beck får avbryta sin semester i skärgården nästan innan den har börjat och resa till Budapest för att efterforska en försvunnen svensk journalist. Budapest är trevligt beskrivet, kanske rentav lite för trevligt med tanke på att detta utspelar sig bara något decennium efter 1956. Jag blir ändå sugen på att åka dit och promenera längs Donau och bada i Palatinobaden på Margitön. Omslagets baksida visar Donau och en i sammanhanget aktuell bro:

Tidsmarkörer den här gången är till exempel att flyget till Budapest mellanlandar i Köpenhamn, Berlin och Prag och när Martin Beck reser hem via Köpenhamn och Malmö tar han Dragörfärjan där "[d]et var mycket folk ombord, till större delen husmödrar som varit i Dragör och handlat helgmat". Den försvunne journalistens kvarlämnade bagage innehåller en "jerseyblazer". Martin Beck klär sig i "ljusgrå terylenebyxor, utanpåskjorta och sandaler" när han ska ut på stan.

I övrigt har jag börjat fästa mig vid att Martin Beck nästan alltid omnämns med för- och efternamn, till skillnad från de övriga personerna. Ett annat maner är att beskriva inredningen i varje rum som en scenanvisning: "I rummet fanns en kamin, sex möbler och en tavla. Framför kaminen stod en pappkartong med aska och en bucklig kaffekittel av aluminium. Sängen vände fotändan mot kaminen och var bäddad med ett decimetertjockt lager gamla dagstidningar, ett trasigt vaddtäcke och en randig kudde. Tavlan föreställde en naken blond kvinna, stående vid en marmorbalustrad, och hängde till höger om kaminen så att den som låg i sängen kunde se den innan han somnade och genast när han vaknade." Och så vidare i nästan en sida till. I första kapitlet som handlar om ett helt annat brott än resten av boken.

5. Mikael Niemi: Fallvatten

Enligt baksidestexten är detta "något så ovanligt som en svensk katastrofroman". En damm i Lule älv brister och en flodvåg sveper genom dalen. I korta kapitel följer vi något dussin människor under den dag det händer. En del tycker att de har mycket att leva för, en del tycker inte att de har något att leva för alls. En del känner varandra på olika sätt, en del har ingenting alls med varandra att göra.

Det är effektivt och bra berättat. Det enda jag har problem med är att jag i början av varje kapitel måste tänka på "vem är det här nu" och "vad hände med henne senast", eftersom det kan vara 30-40 sidor sedan och mycket har hänt med andra sedan dess.

4. Lena Ebervall och Per E Samuelson: Mördaren i folkhemmet. En roman om fallet Olle Möller

Författarna har tidigare skrivit om Kurt Haijby, som blev dömd för utpressning mot Gustaf V. Eftersom jag har läst den boken och lite olika framställningar om Olle Möller ville jag förstås läsa denna också. Det tog tre månader att komma längst fram i kön på biblioteket, så jag var inte ensam om det.

Jag tror att mitt största problem med den här boken, liksom deras tidigare, är att det är en dokumentärroman. Det handlar om riktiga människor som finns dokumenterade i förhörsprotokoll, brev, tidningsartiklar och annat. Det är välgjort och gediget och intressant. Men mellan referat och analyser finns det flugor som surrar i fönster, familjer som äter pyttipanna och dialog, som i och för sig inte skäms för sig, men vi kan ju inte veta vad som sades i ett samtal mellan ett barn och hennes mördare 1939.

Olle Möller dömdes 1941 för att ha dödat en liten flicka och tjugo år senare för att ha mördat en kvinna i 30-årsåldern. Däremellan var han misstänkt för ytterligare ett mord på en femårig flicka. Det dömdes så småningom en annan man för - en man som var lik Möller till utseendet och som hade anknytning till samma del av Stockholm, där också den första flickan rövats bort. Det är en otäck bok eftersom det så småningom framgår hur mycket som direkt talar emot att Möller var skyldig och hur detta systematiskt sorterades bort av polisen. Var den andre mannen också skyldig till det första mordet som Möller dömdes för? Författarna presenterar också uppgifter som starkt talar för att Möller var oskyldig även andra gången han dömdes. Den delen var alldeles ny för mig.

3. Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Roseanna

Efter att ha tagit mig igenom Harry Potter, sist av alla, är mitt nya läsprojekt Sjöwall-Wahlöös serie Roman om ett brott. Även här är jag sist av alla, för jag har faktiskt aldrig läst dem förr. Tycker man - som jag gjorde ibland - att det känns som parodi på genren med en trött polis med dålig mage så ska man komma ihåg att det var här den genren skapades. Maria Langs Christer Wijk dricker mycket mer kaffe än Sjöwall-Wahlöös Martin Beck, men får aldrig magkatarr.

Boken har omisskännlig tidsfärg på gott och ont. (Mitt exemplar från 80-talet tillför som synes ett lager till med sitt omslag.) Folk röker överallt, det talas om dumburken och socialsnöret (lagt i munnen på polisen Kollberg) och ett telefonsamtal till USA förvarnas av telefonist en halvtimme i förväg. Men det jag reagerade mest på var att Martin Beck inte packar sin egen väska när han ska på tjänsteresa, för det gör förstås hans fru.

2. Nils-Olof Franzén: Agaton Sax klipper till

Detta var månadens bokcirkelbok, som jag hade valt på vårt nuvarande tema barn- och ungdomslitteratur. Det är den första av elva stycken, och jag minns fortfarande känslan av att upptäcka att det fanns tio till när man hade läst den första (minns dock inte om just denna var den första jag läste). Mycket av det jag kom ihåg med Agaton Sax verkar introduceras senare i serien, för här finns inte inspektör Lispington med, och faster Tilda bor i Töreboda och inte som inneboende/hushållerska hos Agaton Sax i Byköping.

Något av det bästa med boken tycker jag är de fantastiska illustrationerna av Åke Lewerth:

I första kapitlet är Agaton Sax på tågresa i "det vilda Brosnien".

Två skurkar spelar kort i tågkupén.

Agaton Sax tar emot ett telegram från faster Tilda på stationen i Massivitsjij, Merzegovina. Utdrag: "Till Agaton Sax på resa  från Brosnien till Byköping. Du måste ta dubbla underkläder när du reser över Alperna stop Tickie har bitit ihjäl en höna hos Fjäderströms stop Jag fick betala femochfemti stop Fjäderströms åt själva upp den igår stop".

Som synes är det mycket blinkningar till en vuxen publik som jag tycker är roliga, men kanske andra i bokcirkeln tyckte blev tröttsamma i längden. Jag är faktiskt lite sugen på att läsa igenom hela serien, så ämnet återkommer nog här.