Som avslutning på projektet med Rönbloms tio deckare om Paul Kennet har jag också läst den här lilla skriften från 1995 av litteraturvetaren Lars Wendelius, nästan det enda jag har kunnat hitta som skrivits om Rönblom. Han gör en intressant genomgång av vilka genomgående mönster som visar sig vad gäller miljöer, individer, berättarstrategier och - mest intressant - "citat- och allusionteknik", varom mera nedan. Han visar bland annat hur Rönbloms egen bakgrund påverkar vilka återkommande miljöer handlingen utspelar sig i (kommunpolitik, nykterhetsrörelse, tidningsredaktioner). Illustrativ är också en kronologisk uppställning över händelserna i en roman, där det blir tydligt hur sammanhanget där en viss händelse i det förflutna presenteras får läsaren att tänka i en viss (felaktig) riktning eller inte göra en viss koppling som hade lett till lösningen av gåtan.
Vad gäller citat- och allusionteknik blir det tydligt att en del har gått över huvudet på mig när det gäller Rönbloms användning av biblisk och klassisk mytologi och svensk och antik litteratur. Någon gång har jag kanske fastnat för en formulering och tänkt att den måste vara vald i visst syfte, men utan att känna igen källan. Någon är till exempel högbarmad och gullhårig, men inte smärt. Och så får man bonusinformation som att Rönblom enligt korrespondens med förlaget var "intresserad av internationell lansering - möjligen sporrad av det faktum att Norstedts-kollegan Maria Langs hela dåvarande [1961] produktion fanns på franska." Så småningom översattes hela hans produktion till holländska, förutom att delar kommit ut i de nordiska länderna och Polen.
Nämen ojoj den här måste jag ju läsa! Har ett par Rönblom kvar men sen verkar ju den här fantastisk. Just en förklaring till alla citat etc låter lockande.
SvaraRaderaJa, den var ett litet guldkorn faktiskt. Rekommenderas efter böckerna, för en och annan mördare avslöjas.
Radera