söndag 22 november 2015

109. Hilary Mantel: Mordet på Margaret Thatcher


Hilary Mantel är väl mest känd för Wolf Hall och För in de döda, de två första delarna i en enligt uppgift planerad trilogi om Tudortiden. Dem har jag inte vågat mig på, mest på grund av omfånget, men jag såg i alla fall TV-serien som gick i somras, för att inte vara helt utanför. Nu fick jag den här novellsamlingen som recensionsexemplar från förlaget, och den passar ju utmärkt in i den pågående novellutmaningen. För att inte tala om att den är i det behändiga formatet strax under 200 sidor.

Titelnovellen är originellt nog placerad sist, men har gjort boken uppmärksammad både i England och här. Den bygger så vitt jag förstår på ett autentiskt tillfälle då Thatcher var inlagd på sjukhus och Mantel såg henne från sitt fönster när hon lämnade sjukhuset. Utifrån det har skapats kontrafaktisk historia om mördare från IRA, ett nog så realistiskt hot under tidigt 80-tal. En av Thatchers ministrar, Norman Tebbit, citeras på baksidan: "Det är en sjuk bok." Han blev själv skadad i attentatet mot det hotell i Brighton där de konservativa hade kongress året efter att novellen antas utspela sig. Jag har själv svårt att känna mig riktigt upprörd för ämnet, men kan förstå om det kan kännas otrevligt för den som är närmare personligt berörd.

Jag tycker det finns några andra riktiga pärlor i samlingen. En handlar - tror man - om en författare som ska föreläsa för ett litterärt sällskap, men övergår snart till en skildring av ett möte mellan författaren och en hotellanställd, som inte har det så lätt. Det är förstås svårt att inte tänka sig att "jag" i den novellen på något sätt är Mantel själv, före berömmelsen, på oglamorös tågresa till en avsides belägen ort med två bed&breakfasts, varav den ena visar sig stängd för renovering (och den andra i behov av dito).

Ganska många av novellerna är skrivna i jag-form, vilket jag själv dumt nog har lite svårt för till att börja med, eftersom det är tydligt att "jag" inte ska uppfattas som samma person varje gång. Det är nog en konsekvens av att novellerna är publicerade tidigare i olika sammanhang under ett antal år, vilket också gör att samlingen spretar åt olika håll. Det behöver i och för sig inte vara negativt; perspektiven är många och varierade. Men kanske gör samlingen sig bäst för läsning styckvis med några dagar emellan, inte i ett sträck under några dagar, som jag nu har gjort.

Bäst tycker jag om Mantels förmåga att hitta överraskande men träffsäkra liknelser, av någon anledning påfallande ofta matrelaterade. B&B-et ovan beskrivs med att "det jag hade tagit för puts var i själva verket någon patenterad massa som nyligen hade limmats fast på fasaden: gråvit och rynkig, som krossad hjärna eller en jättes tuggade nougat". Morgonen efter, när berättaren ska resa hem, ser hon hur "en stråle ljus låg som solvarmt margarin över mattan". Strålen blir något som inte riktigt hör dit, tydligt för den som har läst sammanhanget och vet hur stället ser ut i övrigt.

För novellutmaningen bockar jag av följande tre:
16. En novell vars titel börjar på s: Slutstation
22. En novell med något kallt i titeln: Vinterresa
28. En novell som handlar om syskon: Hjärtat sviker utan förvarning

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Absolut läsvärd! Låt det ta ett par veckor bara, jag tror den vinner på det.

      Radera
  2. Den här gillade jag! Kul att läsa Mantel i det kortare formatet efter tegelstenen Wolf Hall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag utesluter förstås inte alls att den kommer att bli läst, men hittills har faktiskt formatet avskräckt mig. Men det kanske det inte behöver.

      Radera