Det är som vanligt hos Mikael Strömberg en lång upptakt till det mest spännande, som den här gången utspelar sig på ett par skolutflykter, en i femte och en i nionde klass. Sådana har vi väl alla varit på, och den stämningen är välfångad. Skräcken är mer underlig än skrämmande för mitt vidkommande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar