Václav Erben var en tjeckisk författare av bland annat kriminalromaner, men han skrev också för film och TV i Tjeckoslovakien och verkar ha varit ganska produktiv. Den svenska Wikipedia-sidan listar sex romaner översatta till svenska, där i ordning efter när de kom på svenska. Jag började i stället med den som kom först i original och hoppas att det åtminstone inte ska vara sämre.
Originaltiteln skulle i en rak översättning bli "En dåres död", men det kan ha varit otänkbart att kalla en bok för det, när det faktiskt är en mentalsjuk mans död som står i centrum. Han, som alltså är mannen som älskade rött, hittas död i den stora villa där han bor tillsammans med sina föräldrar, syskon, moster och kusiner. Hela det arrangemanget är ett sätt för familjen att slippa få hyresgäster anvisade av myndigheterna - en av de få detaljer som visar att boken utspelar sig i det kommunistiska Östeuropa på 60-talet. Delvis av en slump blir kapten (poliserna har grader i Tjeckoslovakien) Michal Exner involverad och sköter utredningen delvis på egen hand, delvis med hjälp av polisen i staden Mezibor, som vad jag förstår är fiktiv. Exner själv är från Prag, och det finns den förväntade friktionen mellan honom och lokalpolisen, som inte tyckte att dödsfallet var något att göra polissak av. Den översatta titeln syftar på den dödes fixa idé om röda föremål, något att lägga märke till för läsaren redan tidigt, om man säger så.
Exner är en sympatisk man, något av en ladies' man, vilket kommer till nytta på flera sätt. Hans uppträdande som solospelare är lite åt gentlemannadetektiven till, men mest tänker jag faktiskt på Columbo. Exner skiljer sig från honom genom att vara välklädd och lite von oben, men har samma drag av kardborre som klänger sig fast vid familjen, dyker upp om och om igen för att ställa frågor och samla hårstrån och förstås slutligen lyckas reda ut vad som har hänt och varför.
Den här boken var en positiv överraskning, dels för att jag kanske inte hade så höga tankar om Bra Böckers utgivning, dels för att man kanske tänker sig att en deckare från ett kommunistland ska vara tillrättalagd och propagandistisk. Det är den inte alls (men kanske inte heller regimkritisk); snarare slås jag av hur lik den på många sätt är andra polisromaner från samma tid. Den stora villan med den stora familjen påminner också om det engelska gods där så många andra böcker i genren utspelar sig. Det finns alltså fem böcker till av Erben på svenska, och dem ska jag nog försöka beta av efter hand, för de står och väntar i hyllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar