Äldst i Novellix' kvartett storstadsnoveller är den här Parisberättelsen från 1845. Det innebär att den utspelar sig innan staden fick sina breda avenyer, och här är det i stället trånga gator (och långa avstånd som måste tillryggaläggas till fots). Huvudpersonen är en närmast arketypiskt disträ vetenskapsman, och det som händer honom är inte utan humoristiska poänger.
För årets novellutmaning använder jag den till nummer 23, "en novell översatt från franskan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar