Den här andra boken om Kalle Blomkvist och hans kumpaner Anders och Eva-Lotta i Vita rosen introducerar ett par av de saker jag trodde var genomgående för serien. Här kämpar de vita mot Röda rosen om Stormumriken, som alltså inte fanns med föregående sommar. Och de har också av Eva-Lottas pappa bagarmästaren fått lära sig rövarspråket, som kommer till avgörande nytta i den spännande upplösningen.
Frågan är om inte den här boken är unik genom att i en ungdomsdeckare faktiskt ha med ett riktigt mord, och på ett relativt realistiskt sätt skildra hur skrämmande det måste vara för en 13-åring att hitta någon mördad. När det blir sådant allvar kommer kampen mellan de vita och de röda något i bakgrunden. Jag tror jag hade varit livrädd om jag hade läst denna när jag var i rätt ålder. Nu vet jag ju i alla fall så mycket som att Astrid Lindgren knappast skulle låta någon av huvudpersonerna råka illa ut på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar