64. Anna Blennow: Månmätning

Den här essän handlar om månen ur olika synvinklar, men mest om dess (hennes?) roll som tidmätare. Eftersom författaren är docent i latin tar det sin utgångspunkt i antikens föreställningar om himlakropparna och kalendern, men på bara knappt trettio sidor hinns det också med utvikningar om språk och litteratur, liksom personliga betraktelser. Det är oavbrutet intressant, vilket inte är så vanligt.

63. Lizzie Shane: Tolv hundar i juletid

Hundar en masse, julpynt galore, snöoväder som force majeure. Det sparas icke på effekterna i den här feelgooden, som jag undrar varför ingen har gjort film av ännu. Men det kanske är den ökända svårigheten att regissera djur som avskräcker.

Hur det ska gå tvivlar man inte på efter sidan 30, när huvudpersonerna träffas första gången. Närmast arketypiskt sker det genom att hon - Ally, fotograf från storstaden på besök i småstaden - krockar med honom - Ben, ensam vårdnadshavare och IT-tekniker i småstaden - så att hans kaffe hamnar på hans skjorta. Sedan visar det sig att hans utslagsröst i stadsfullmäktige har gjort att Allys farföräldrars hundhem måste läggas ner vid nyår. Det är naturligtvis ingen stor litteratur, men med hjälp av myseffekterna jul och hundar lyckas det här faktiskt bli en helt acceptabel läsupplevelse inom sin genre.

62. Ur seriernas barndom

Här har det samlats ett antal exempel på (mycket) tidiga tecknade serier, utan att för den skull reprisera de ofta sedda av tecknaren OA. Två motstridiga slutsatser kan man dra:

- En del har inte ändrats det minsta. Den här sortens enkla skämtserier finns fortfarande, även om de inte dominerar utbudet som de gjorde då.

- Världen har ändrats en hel del. Det gäller inte minst relationen mellan könen, men förstås även mycket annat.

Och så kan man konstatera att även stora konstnärer gjorde serier:

61. Axel Hellby: Döden väntade på bron

I vintras läste jag en novell som introducerade Hundberget, en fiktiv ort någonstans i Sörmland. Nu är det dags igen; den här finns tillgänglig via författarens hemsida. (Det har också kommit en roman, som ska bli läst här vad det lider.)

Liksom den tidigare har den här berättelsen sin styrka i miljön. Det blir visserligen inte så mycket sagt om hur själva Hundberget ser ut, men det är den där sortens ställe där de flesta känner varandra, och dyker upp i varandras liv som tränare i idrottsklubben eller vad det nu kan vara som blir aktuellt. Bara det är starkt miljöskapande och tacksamt att berätta om.

60. Katarina Bivald: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Egentligen är det här inte litteratur som håller för omläsning, men nu föll det sig så att boken är valbar på den här sommarkursen jag läser, och att den fanns tillgänglig i hyllan. Eftersom det ska skrivas om den i det sammanhanget vill jag inte slösa bort alla åsikter här, men jag kan konstatera att boken är snäll och oförarglig, vältalig när det gäller vikten av böcker och läsning, men möjligen inte så djup sin karaktärsskildring. Mina intryck från förra gången står sig relativt väl.

59. Viktor Åkerblom: En diet att dö för

Den här historien ska nog vara symbolisk på ett sätt som jag inte var beredd på, och därför inte heller lyssnade efter. På ytan tror jag att den handlar om en ung man som är angelägen om att äta rätt för att hans kropp ska fortsätta vara attraktiv och användbar, men det kan också finnas något djupare här.

58. Christina Gustavson: Det fungerade!

Bara sju minuter är på gränsen till det möjliga när det gäller att få ihop en deckarintrig, och mycket riktigt känns den här aningen för hastig. Man får reda på hur det hänger ihop, men knappast varför. Frågan är också om polisen kommer att lyckas sätta fast mördaren, för inte heller det hinns med.

57. Christina Gustavson: Med en doft av kardemumma

Fem tanter som träffas för att ha fredagsmys klockan tre på eftermiddagen, det är i stort sett innehållet i den här novellen. Knappt har de satt sig så är historien slut. Det är småtrevligt fram till dess, men någon poäng lyckas jag inte urskilja, om den nu inte ska vara receptet på "mysrutor" som kommer allra sist (ursäkta spoilern).

56. Ivan Bunin: Чистый понедельник

Härmed är det premiär för lyssning på ryska, men det ska erkännas att det var rätt svårt att hänga med på allt. För ett par decennier sedan hade jag språket mer aktuellt, men det här kan kanske vara ett sätt att komma tillbaka till det.

I centrum för handlingen i novellen står en man och en kvinna och deras relation. En del fick jag med mig, annat inte, men så får det vara den här gången. Titeln lyder ordagrant översatt "den rena måndagen" (eller "ren måndag", eftersom ryskan inte skiljer på bestämd och obestämd form), och det är i den ortodoxa kyrkan första dagen i fastan. Hos oss är den en del av fastlagen och brukar kallas blåmåndag, även om det också förekommer andra benämningar.

55. Emma Hamberg: Late Bloomer

Det här är det första jag läser (lyssnar på, för den som skiljer på det) av Emma Hamberg. Hon klarar av att berätta en ganska orealistisk historia med lagom blandning av humor och medkänsla, vilket är svårare än man kan tro. Många misslyckas i alla fall när de försöker. Ofta är jag missnöjd med genrens grepp att allt ska vara så hjärtevarmt och härligt, samtidigt som huvudpersonerna bär sig mer än lovligt enfaldigt åt.

Här handlar det om Ulla, änka efter en revisor som aldrig lät henne ha tapeter med rosenmönster, och inte ens nu tar hon sig för att förgylla livet. I stället gör hon sitt bästa för att röka ihjäl sig för att livförsäkringen ska falla ut till förmån för sonen - aningen underligt, för hon verkar inte ha en särskilt nära relation till honom. Men så hamnar en fågelkikare hemma hos henne och när fåglarna tar slut - vilket de gör ganska fort - tittar hon in i en lägenhet rakt över gatan. Där händer saker som gör att hon måste rycka upp sig och ta initiativ. Sedan vore det ju inte den här genren om det inte ledde till missförstånd, som leder till annat som inte ska avslöjas här.

En kortroman på två timmar är ungefär vad upplägget räcker till. Jag tror att upplevelsen av att det löser sig lite för fort och lätt hade varit densamma i en fulllängdsroman, men även det hör ju till genren. Som det nu är kan man lyssna utan minsta lidande, särskilt som författaren själv läser och gör det riktigt bra.

54. Stina Ekblad: Succé

För någon månad sedan smögs den här novellen in bland radioföljetongerna, och när det inte är planerad novellvecka har jag en tendens att missa någon godbit. Nu vet jag inte om just den här är omistlig, men den är inte alls plågsam att lyssna på. Största problemet med den är att den handlar om en kvinnlig skådespelare på en stor teater, eller rättare sagt är problemet att jag funderar för mycket på om huvudkaraktären ska vara författaren alter ego eller inte. Men det är ju mitt problem att hantera och lösa. Annars är den en lagom bitsk skildring av hur det kan vara i kulturlivet när man ska balansera mellan en teaterledning som vill ha publik, en regissör som vill följa sin vision och skådespelare som vill vara normkritiska (vissa) eller få sin månadslön (vissa andra).

53. H. P. Lovecraft: Skräcken i Dunwich och andra berättelser

Det är en utmaning att överföra Lovecraft till serieform, eftersom hans skräckeffekter bygger så mycket på vad personerna inbillar sig. Här är det ofta löst genom textplattor, men det blir inte en alldeles tillfredsställande lösning, när formen närmar sig bilderboken, låt vara med flera bilder per sida. De fyra noveller som ingår är tecknade av fyra olika serieskapare, Peter Bergting, Marcus Ivarsson, Emelie Östergren och Alvaro Tapia, varav de två första har förekommit i den här bloggen tidigare. Alla fyra gör ett gott jobb, men uppgiften är svår, som sagt.

52. Håkan Nesser: En främling knackar på din dörr och två andra brottstycken från Maardam med omnejd

Håkan Nessers färskaste bok - han kommer ju med en om året och någon avmattning syns inte - består av tre långnoveller, eller kortromaner om man så vill. Två av dem, den första och den sista, hade faktiskt kunnat få vara längre och stå på egna ben som vanliga romaner, medan den mellersta för min del hade kunnat koncentreras till en novell av mer vanlig längd.

Till de gemensamma elementen för de tre novellerna hör Van Veeterens gamle kollega inspektör Jung. Han är mest med på tre små hörn, för det här är inte den sortens deckare där man får följa polisens arbete hela tiden, utan snarare brottslingar eller brottsoffer. Han är kompetent och trivsam, men någon större personlighet får han inte tillfälle att utveckla här.

Först är det en smygande historia som heter "Beundran", men den visar sig smyga åt ett helt annat håll än man tror från början. Utgångspunkten är att en medelålders skolkanslist, gift med en kartongfabrikör, får en hemlig beundrare som skickar meddelande och operabiljetter och annat. Det är en del av mysteriet, men verkligen inte hela. Så småningom blir det löst på grund av "den särklassigt minsta ledtråd jag har varit med om", som Jung säger.

Sedan är det "Botgöring", som tar tid på sig att komma någonvart, men så är det ju inte sällan med Nesser. Stora delar handlar om en huvudperson som mest verkar åka buss till stan två gånger i veckan för att proviantera, men det händer så småningom lite annat också. Den hade som sagt vunnit på att tajtas till en del.

Och till sist är det titelnovellen, som är på det gamla klassiska temat "vem lurar vem", och möjligen också "den som gapar efter mycket". Främlingen som knackar på är av den sorten som ändrar livet totalt för huvudpersonen. I konkurrens med den första är den trots allt bäst av de tre.

Varje novell har sin egen inläsare, och de måste kommenteras, med tanke på det hatdrev som pågår i kommentarerna hos min ljudbokstjänst. Anna Maria Käll läser den första, utmärkt, och Reine Brynolfsson läser den andra, utmärkt, och fattas bara annat med tanke på att han nu verkar ha Nesser som återkommande uppdrag. Den sista läses av Mirja Turestedt, som är den det drevas mot. Jag tycker inte alls att hon är dålig - jag har hört henne förr utan att sätta henne på min svarta lista - men möjligen inte alldeles rätt val för Nessers långsamma stil. Hur som helst förtjänar hon inte drevet.