68. Lotta Olsson: Den mörka stigen - en sonettkrans

Sonettkransar har blivit något av ett samlarobjekt för min del, om än i den mindre skalan (och den här är dessutom lånad). Denna bygger på myten om Orfeus och Eurydike, och lyckas göra något nytt av den. Bara det är ju en prestation, och sedan ska författaren också få ihop rimflätningen i fjorton sonetter, samt en femtonde som består av förstaraderna i alla de fjorton. Det går, utan att det någon enda gång känns tillkämpat, och ordvalen är alldeles naturliga hela vägen. Jag vågar inte tänka på hur mycket arbete det ligger bakom dessa femton sidor text.

67. Anne Youngson: Vi möts på museet

Huvudpersonerna i feelgood är inte alltid helt unga, kanske rentav äldre. De två i den här romanen är väl i övre medelåldern, gamla nog att ha vuxna barn och små barnbarn. Det börjar med att Tina, som bor i England, skriver till museet i Silkeborg i Danmark, som förresten är motivet på vykortet som är bokens omslag. Hon intresserar sig för Tollundmannen, ett mosslik som är museets största attraktion, vad det verkar, och får svar av museiintendenten Anders. Sedan brevväxlar de i sådär ett och ett halvt år och delar med sig av tankar, känslor och händelser på ett oväntat öppenhjärtigt sätt, men kanske är det avståndet och formen som gör att de öppnar sig. Det är inte en bok som är spektakulär på något sätt, men den kommer alldeles säkert att stanna i minnet.

66. Jenny Colgan: Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden

Av kursrelaterade skäl har jag hoppat över en mellanliggande del i den här serien, men det går så bra att hänga med i alla fall. När julen närmar sig är förstås ett bageri en alldeles särskilt tacksam miljö att placera sin feelgoodbok i, men jag tycker faktiskt att det kunde ha fått bli ännu lite juligare. Det tar sin tid innan det kommer loss, och det är en del trådar som inte är så tätt knutna till julandet, men så småningom får man - förstås - vad man har väntat på och önskat sig.

65. Jenny Colgan: Det lilla bageriet på strandpromenaden

Om man klarar av klichéerna är det här faktiskt ingen dålig bok alls. Huvudpersonen Polly lämnar Plymouth, ity hennes och sambon Chris företag har gått i konkurs (och Chris flyttar hem till mamma, emedan förhållandet ska ha en "paus"). Det enda Polly har råd att hyra är en lägenhet ovanpå ett gammalt bageri i Mount Polbearne, en ö som man kan nå bara vid lågvatten, om man inte tar båttaxi. Där finns en antagonist - som råkar vara kvinnan som äger huset och driver ett annat bageri på annan adress - och en rödblommig fiskare att bli småkär i. I en stuga med halmtak på fastlandet finns en charmig amerikansk biodlare att bli småkär i. Inget av förhållandena går på räls, och antagonisten antagoniserar, allt under det att vågorna slår in och höststormarna viner. Det är svårt att inte raljera - och det här är ju min egen blogg där jag gör som jag behagar - men det är som sagt ingen dålig bok. Allra sist finns det förstås några brödrecept att prova.

64. Anna Blennow: Månmätning

Den här essän handlar om månen ur olika synvinklar, men mest om dess (hennes?) roll som tidmätare. Eftersom författaren är docent i latin tar det sin utgångspunkt i antikens föreställningar om himlakropparna och kalendern, men på bara knappt trettio sidor hinns det också med utvikningar om språk och litteratur, liksom personliga betraktelser. Det är oavbrutet intressant, vilket inte är så vanligt.

63. Lizzie Shane: Tolv hundar i juletid

Hundar en masse, julpynt galore, snöoväder som force majeure. Det sparas icke på effekterna i den här feelgooden, som jag undrar varför ingen har gjort film av ännu. Men det kanske är den ökända svårigheten att regissera djur som avskräcker.

Hur det ska gå tvivlar man inte på efter sidan 30, när huvudpersonerna träffas första gången. Närmast arketypiskt sker det genom att hon - Ally, fotograf från storstaden på besök i småstaden - krockar med honom - Ben, ensam vårdnadshavare och IT-tekniker i småstaden - så att hans kaffe hamnar på hans skjorta. Sedan visar det sig att hans utslagsröst i stadsfullmäktige har gjort att Allys farföräldrars hundhem måste läggas ner vid nyår. Det är naturligtvis ingen stor litteratur, men med hjälp av myseffekterna jul och hundar lyckas det här faktiskt bli en helt acceptabel läsupplevelse inom sin genre.

62. Ur seriernas barndom

Här har det samlats ett antal exempel på (mycket) tidiga tecknade serier, utan att för den skull reprisera de ofta sedda av tecknaren OA. Två motstridiga slutsatser kan man dra:

- En del har inte ändrats det minsta. Den här sortens enkla skämtserier finns fortfarande, även om de inte dominerar utbudet som de gjorde då.

- Världen har ändrats en hel del. Det gäller inte minst relationen mellan könen, men förstås även mycket annat.

Och så kan man konstatera att även stora konstnärer gjorde serier:

61. Axel Hellby: Döden väntade på bron

I vintras läste jag en novell som introducerade Hundberget, en fiktiv ort någonstans i Sörmland. Nu är det dags igen; den här finns tillgänglig via författarens hemsida. (Det har också kommit en roman, som ska bli läst här vad det lider.)

Liksom den tidigare har den här berättelsen sin styrka i miljön. Det blir visserligen inte så mycket sagt om hur själva Hundberget ser ut, men det är den där sortens ställe där de flesta känner varandra, och dyker upp i varandras liv som tränare i idrottsklubben eller vad det nu kan vara som blir aktuellt. Bara det är starkt miljöskapande och tacksamt att berätta om.

60. Katarina Bivald: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Egentligen är det här inte litteratur som håller för omläsning, men nu föll det sig så att boken är valbar på den här sommarkursen jag läser, och att den fanns tillgänglig i hyllan. Eftersom det ska skrivas om den i det sammanhanget vill jag inte slösa bort alla åsikter här, men jag kan konstatera att boken är snäll och oförarglig, vältalig när det gäller vikten av böcker och läsning, men möjligen inte så djup sin karaktärsskildring. Mina intryck från förra gången står sig relativt väl.

59. Viktor Åkerblom: En diet att dö för

Den här historien ska nog vara symbolisk på ett sätt som jag inte var beredd på, och därför inte heller lyssnade efter. På ytan tror jag att den handlar om en ung man som är angelägen om att äta rätt för att hans kropp ska fortsätta vara attraktiv och användbar, men det kan också finnas något djupare här.