22. Rose Lagercrantz: Två systrar på Kuba

När det grävs tillräckligt långt bak i arkivet för att hitta en novell att sända mellan de nyskrivna, då kan det tänkas att det blir en som inte jag har hört tidigare. Den här handlar om två systrar som åker till Kuba. Den av de båda som från början inte var så intresserad av att åka (och är den som berättar) verkar vara den som får ut mest av resan. I varje fall händer det saker med henne som hon knappast förutsåg. Jag blir ändå inte särskilt intresserad av vare sig henne eller hennes syster eller Kuba, tyvärr.

83. Jan Mårtenson: Nobelpristagaren och döden

Den här trilogin deckare om UD-tjänstemannen Jonas Berg föregick författarens långserie om antikhandlaren Johan Kristian Homan, men varför han valde att byta huvudperson är jag inte helt klar över. Jonas Berg är en mer kapabel problemlösare än Homan, tycker jag, och de miljöer han kan få komma i kontakt med genom sitt yrke borde vara väl så användbara som de homanska.

I den här delen är åtminstone inledningen ett sammanhang som Homan också hade kunnat förekomma i, nämligen ett bergslagskt pensionat, där det firas jul med såväl julbord som -otta. Där finns ett persongalleri som kunde vara hämtat från vilken gammal deckare som helst. Själv tänker jag på H.-K. Rönbloms Död bland de döda, där det på samma sätt vandrar omkring ett antal existenser som inte verkar ha annat liv än att bo på pensionat vecka ut och vecka in. Värdinnan heter Vinterny Skarph, vilket har fått mig att göra en mindre utredning med resultat att det för närvarande finns två autentiska damer med förnamnet Vinterny, av allt att döma mor och dotter. De ska inte vidare hängas ut här, för de har också andra förnamn.

Bland gästerna finns en färsk nobelpristagare från det fiktiva Butenien, men med småländskt påbrå. Signalerna om att det är han som ska dö är så ymniga att det knappast är någon spoiler att säga att han redan på juldagens förmiddag lämnar Bergslagen i en likbil. Sedan ägnar Jonas sig ett tag åt sitt yrke genom att besöka New York, och det är så praktiskt ordnat att där också finns en brorsdotter till nobelpristagaren, på mårtensonskt vis förstås ung och vacker, men något hjälplös. Därifrån blir det mer äventyrsroman än deckare, och det är inte riktigt bra. Lite för ofta kommer jag på mig själv med att vänta på att det ska hända något, fast Jonas och den unga damen flänger hit och dit i världen. När det sedan händer något är det lite för ofta av typen deus ex machina. Kanske är därmed lika bra att Jonas förpassas ur litteraturen. Ett inslag som återkommer i böckerna om Homan är cigarrerna - ingen verkar röka cigarett - och de noggrant angivna märkena på dem.

218. Derek Walcott: Vinterlampor

I sista minuten kommer den här gången månadens diktsamling, av 1992 års nobelpristagare Derek Walcott. Den är en samlingsvolym med dikter ur hela hans produktion fram till ungefär då (den utkom året före priset, osökt nog). Bara det gör den intressant, för man kan på ett lätt sätt följa författarens utveckling från relativt provinsiell till globetrotter. Men det gör det också svårt att säga något sammanfattande om hela samlingen. Det är inte så svårt att ta till sig som man kan tänka sig att nobelpristagarpoesi skulle kunna vara, men jag är heller inte säker på att jag begriper allt fullt ut.

193. Jan Mårtenson: Häxmästaren

Johan Sebastian Homan, anfader till antikhandlare Johan Kristian Homan, som brukar vara huvudperson i Jan Mårtensons böcker, klarade sig med ett nödrop i förra boken som handlade om mordet på Gustav III (även om det förekom ett fiktivt mord också). Nu har han i stället för att avrättas som landsförrädare förvisats till Sveriges koloni Saint-Barthélemy i Västindien. Mårtenson har som vanligt gjort läxan och läst på om sin miljö, huvudstaden Gustavia, men han är också förtvivlat angelägen om att visa vad han har lärt sig, och det blir tröttsamt i längden.

Homan kommer i kontakt med voodoo och zombier - därav titeln - men lever ganska gott för att vara någon som egentligen avtjänar ett straff. Men det är förstås långt från Stockholm och allt han är van vid, och kommunikationerna på den tiden var högst sporadiska. (Det var nog en stor anledning till att Sverige så småningom gjorde sig av med kolonin, som inte hade några större naturtillgångar.)

Halva boken går innan mordet inträffar, och då är det inte så överraskande vem som får bita i gräset. Har man varit med förr är det inte heller överraskande att Homan blir misstänkt och måste försöka övertyga guvernör Bagge - en alldeles autentisk person förresten - om sin oskuld. Till hjälp har han en ung dam, också det som vanligt. Nu ska jag nog ha en lite längre paus från Mårtenson tills lusten kommer tillbaka. Det saknas ju inte alster att fortsätta med.

320. Noveller för Världens Barn 2009

Från 2004 till och med 2013 gav Radiohjälpen ut årliga novellantologier som såldes för välgörande ändamål. (Titeln ska alltså inte uppfattas som att det är noveller för barn, utan "till förmån för".) Böckerna börjar nu dyka upp på andrahandsmarknaden, där vi snåljåpar kan hitta dem för ett par tior eller kanske tre. Den här från från 2009 har temat "klassiska mästerverk ur världslitteraturen".

Riktigt hur redaktionen definierar "världslitteraturen" är svårt att se. Här finns stora ryska författare som Gogol, Tolstoj och Tjechov, nobelpristagare som Hemingway och Mahfouz, och svenska klassiker som Selma Lagerlöf och Karin Boye. Men här är också så oväntade inslag som Tage Danielssons monolog om sannolikhet och en scenprata av Sandro Key-Åberg, och dessutom flera författare som jag aldrig hade hört talas om förr. Om det finns en enda tydlig egenskap som förenar alla medverkande författare så är det att de är avlidna.

Läsvärda är de allra flesta, och en bonus är att de mest antologiserade novellklassikerna i stort sett lyser med sin frånvaro. Den enda jag säkert vet att jag har läst förr är Gogols "Kappan", men senast jag läste den - för sådär ett kvartssekel sedan - var det på originalspråk, och det här var ändå mindre ansträngande. Ska jag rekommendera bara en blir det Elin Wägners "Det hemlighetsfulla kuvertet", som borde vara obligatorisk läsning för alla som sitter i en styrelse, även om det oftast inte går till som när fröken Melander blir styrelsesuppleant i sjukkassan "Klippans fasthet" och bland idel män ska försöka utföra sitt uppdrag i enlighet med både det egna samvetet och herrarnas förväntningar.

För den sista återstående punkten i årets novellutmaning, en novell av en författare från ett afrikanskt land, väljer jag "Självständighetsdagen" av Yvonne Vera från Zimbabwe. Det är en kort - bara fyra sidor lång - berättelse om hur prins Charles kommer till Salisbury för firande av den nya statens tillblivelse, men den innehåller precis vad som behövs.

Novellutmaningen var mitt enda externt initierade läsprojekt under 2018, det som i bloggosfären kallas "utmaning". Jag införde dessutom den självpåtagna begränsningen att bara använda en novell ur varje bok, och är rätt nöjd med att ha kunnat pricka för alla de fyrtio punkterna på listan enligt följande:

1. Läs en novell med något från växtriket i titeln
Suzanne Brøgger: "Blomman"

2. Läs en novell som filmatiserats
Daphne du Maurier: ”Fåglarna” i Alfred Hitchcock berättar skräckrysare om brott

3. Läs en novell med bokstaven X i titeln
”Vox populi” i Hjalmar Söderberg: Historietter

4. Läs en novell av en Nobelpristagare
Orhan Pamuk: "Att titta ut genom fönstret"

5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid
”Julens ande” i Jeanette Winterson: Juldagar. 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar

6. Läs en novell som översatts från tyskan
Juli Zeh: "Den skänkta timmen"

7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet
Guy de Maupassant: "Pauls flicka"

8. Läs en novell om en hemlighet
Philip K. Dick: "Försvararna"

9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt
H. G. Wells: "De blindas rike"

10. Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext
”Three Blind Mice” i Agatha Christie: Three Blind Mice and Other Stories

11. Läs en novell med något från rymden i titeln
”Stjärnorna” i Alphonse Daudet: Brev från min kvarn

12. Läs en novell av en författare från ett afrikanskt land
Yvonne Vera: ”Självständighetsdagen” i Noveller för Världens Barn 2009

13. Läs en novell med färre än sju sidor
”Kissande man” i Emma Asp: Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte

14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker
”Burksparven” i Alf Henrikson: Sagor

15. Läs en novell som gavs ut under 2018
Åke Smedberg: "Nu"

16. Läs en novell om flykt
Zulmir Bečević: "Du och jag mot världen"

17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om
Aino Trosell: "Pojkjäveln"

18. Läs en novell som handlar om ett sagoväsen
Johan Ring: "Rent-a-Claus"

19. Läs en novell där någon dansar
Aino Trosell: "Domaredansen"

20. Läs en novell av en favoritförfattare
Jonas Karlsson: "Ingenting"

21. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet
Ursula K. Le Guin: "Ett nytt Atlantis"

22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land
”Det romerska rikets fall, 1881 års indianuppror, Hitlers invasion av Polen och stormarnas rike” i Haruki Murakami: Elefanten som gick upp i rök

23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll
Håkan Lindgren: "Femton minuter för Ann-Sofi Munter"

24. Läs en novell med något runt i titeln
D. H. Lawrence: "Sol"

25. Läs en novell där någon är sjuk
Åsa Foster: "Första året"

26. Läs en novell med något från havet i titeln
”Befälhavaren” i Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Sista resan och andra berättelser

27. Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker
Kerstin Thorvall: "Olle"

28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats
”En stjärna över i” i Mirjam Lindahl: Synd - de sju dödssynderna

29. Läs en novell som översatts från spanskan
Javier Marías: ”Nattläkaren” i Fjärran ifrån och nära

30. Läs en novell med ett väderstreck i titeln
Elisabet Kågerman: ”Nord är nord och syd är syd…” i Skånska sillamord

31. Läs en novell där någon flyttar
Hjalmar Söderberg: "Blom"

32. Läs en novell vars titel du tycker är vacker
”Vems rosor växer i ån?” i Dennis Gustafsson: Viktor Kasparssons Makabra Mysterier

33. Läs en novell där det snöar
Aino Trosell: "Som från ingenstans"

34. Läs en novell med något taggigt i titeln
Mari-Ann Hedlund: "Tusen vassa tänder"

35. Läs en novell av en amerikansk författare
Ray Bradbury: "Ett dån av åska"

36. Läs en novell om kärlekslycka
Malte Persson: "Research"

37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn
”Barkbåtar” i Henry Bronett: Kaddish. Historietter

38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn
Jessica Schiefauer: "Barnen som lekte i Hinternasswald"

39. Läs en novell där någon dricker kaffe eller te
Birgitta Stenberg: "Rösten"

40. Läs en novell av en författare som också är känd för ett annat yrke
Fredrik Lindström: "En religionsfri jul"

2019 blir väl ett år av nya utmaningar. Om de kommer att handla om läsning vet jag däremot inte.

207. Karin Gafvelin: Djupet

Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den här serieromanen, men inget av dess två huvudteman, kärlek och segling, är egentligen vad jag brukar dras till. Det handlar om Karin, som är båtbyggare, och reser runt och seglar på stora fartyg (förlåt den amatörmässiga beskrivningen), och träffar James, som hon inte kan leva utan, men inte heller med, av olika skäl. Ett av skälen är just detta kringflackande liv, som jag inte riktigt förstår mig på, och som inte heller förklaras. Men det fungerar ändå, som en utgångspunkt för att den här historien utspelar sig i ett sammanhang som fungerar på ett visst sätt. Utan andra jämförelser är det lite som att läsa en historisk roman eller en roman om ett mycket avlägset land.

Kanske det ibland blir lite väl ältande, och med tanke på att både huvudpersonen och författaren heter Karin, och båda verkar vara både båtbyggare och konstnär, så undrar jag om inte det finns ett rejält mått av terapi i det här verket. Och om det inte är så är det i alla fall ingen långsökt gissning.

Tekniken, har jag läst mig till, är skrapkartong, och det ger så här effektfulla illustrationer:

För att vara något som ligger så långt från vad jag normalt läser och uppskattar var det här otippat givande.

180. Alfred Hitchcock berättar skräckrysare om brott

I min ungdom hade jag några stycken av de här skräckrysarsamlingarna, men de har försvunnit i någon gallring, på den tiden jag gjorde sådana. De fanns också att låna på biblioteket, fast de var Wahlströms-böcker, kanske för att de trots allt innehåller en del bidrag av kända och uppskattade författare. Det är alltså inte, som jag nog trodde, Hitchcock som har skrivit novellerna, utan han står för förord och urval (och det finns antydningar på nätet om att hans insats egentligen bara var att låna ut sitt namn).

I den här samlingen finns storheter som Agatha Christie, Dorothy Sayers och Roald Dahl representerade. Christies novell är en tidig Poirot-historia som kanske inte hör till hennes bästa, men innehåller det originella draget att Poirot och Hastings gör inbrott. Sayers' bidrag saknar både lord Peter Wimsey och hennes andre detektiv, Montague Egg, utan är mer rysare än deckare. Och Roald Dahl sparar sig som vanligt till sista meningen, som skruvar till den poäng man trott sig se ett bra tag, men visar sig bara ha varit en del av rysligheten.

För novellutmaningen, som har haft paus ett par månader sedan sist, väljer jag att för nummer 2, "en novell som filmatiserats", använda "Fåglarna" av Daphne du Maurier. Det är alltså förlagan till Hitchcocks film med samma namn, som väl egentligen är mer känd än novellen. du Maurier skrev förresten också romanen Rebecca, förlaga till en annan Hitchcock-film. (Det finns också en novell till i samlingen som är filmatiserad, "Storviltjakt" av Richard Connell, som av nätet att döma verkar vara en liten klassiker på engelska.)

De här samlingarna har omslag - bestående av olika inslag från novellerna - av Ola Ericson, som gjorde många andra omslag för Wahlströms, och dessutom av allt att döma detta försättsblad som jag tror är detsamma i alla novellsamlingarna i serien:

Nu hittade jag tre av dem på Erikshjälpen för ett tag sedan, så det är inte omöjligt att jag återkommer till någon av de andra två här. Då hoppas jag på lite mer överensstämmelse mellan titel och innehåll, för strängt taget är det inte mer än tre av de sex novellerna som handlar om brott.

167. Herman Lindqvist: Våra kolonier - de vi hade och de som aldrig blev av

Någon hel bok av Herman Lindqvist har jag inte läst tidigare, men man känner igen hans andfådda och anekdotspäckade stil från hans TV-program. Jag har tyvärr lite svårt för den i skrift. Han vill så gärna få med allt han har hittat, precis hur många fartyg, precis hur folk var släkt och precis vad alla inblandade tänkte. (En radioparodi på Lindqvist för nu ganska många år sedan minns jag som att han inledde alla berättelser med "Kungen blev raaasande", och det är alldeles för mycket sådant.)

Ämnet är däremot intressant och - tror jag - försummat. Jag visste nästan ingenting om Nya Sverige i Nordamerika på 1600-talet, en liten aning om Cabo Corso på Guldkusten (genom serierna om Johan Vilde), lika lite om Guadeloupe (räntan!) och lite mer om Saint-Barthélemy. Den sistnämnda ön var svensk längst, i nästan hundra år, fram till 1878. Där finns också lite spår kvar från svensktiden.

Här finns också av oklar anledning ett kapitel om Åland, trots att författaren är noga med att understryka att Finland var en del av det svenska riket, och om Åland hade blivit svenskt efter första världskriget hade det väl knappast blivit en koloni. Med sina brister är det här som sagt ändå en intressant skildring.