För första gången i den här bokserien utspelar sig hela handlingen i Eriksvik, den småstad vid Östersjökusten där Sigge Flod och hans kompis Röret bor. (Röret har tidigare hetat Kurt Nilsson, men den här gången heter han Knut, av oklara skäl.) Det framgår att Eriksvik har båtförbindelse till Gotland, vilket stämmer med Västervik, som har ansetts vara förebilden.
Hur det är med lönngångar i Västervik vet jag inte, men i Eriksvik finns det åtminstone en, som spelar en viktig roll i den här historien. För att motivera Sigges möjligheter att komma åt den får den i ena änden mynna ut i en verkstad, belägen i anslutning till där en hittills okänd klasskompis, Limpan, bor. Från början är Sigge nog mest intresserad av gången för dess egen skull, men vi läsare inser förstås att den bör ha något att göra med att det har försvunnit varor från en antikhandel. Det har den också, men inte riktigt på det sätt som Sigge först tror - överhuvudtaget är det ett återkommande grepp i de här böckerna att hans "utredningar" inte går så rakt på den rätta lösningen som i en del andra ungdomsböcker.
Boken kom 1960 och det är verkligen en annan tid man möter. Sigge och Röret har varsin syster, varav särskilt den senares, Majsan, kommer till nytta den här gången. (Hon brer smörgåsar och annat husligt.) Till annat som kanske inte skulle förekomma i en nutida ungdomsbok hör "middagstidningarna"; numera kommer ju även kvällstidningarna ut på morgonen. Och när det passar kan Röret ordna "telefonvakt", det vill säga att hans nummer kopplas om till en levande människa som svarar och tar emot meddelanden - fast det tar tio minuter att ordna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar