105. Bodil Malmsten: Priset på vatten i Finistère

Bodil Malmsten skrev den här boken om hur hon flyttar till Frankrike (närmare bestämt Bretagne, närmare bestämt Finistère) för nu nästan femton år sedan. Vad jag förstår har hon sedan dess hunnit flytta en gång inom Frankrike och därefter till Sverige igen, trots de löften som ges här om att hon aldrig ska flytta från det hus och den trädgård hon ägnar sin tid åt under det år boken utspelar sig. Egentligen handlar boken ytterst om hur hon skriver en bok om hur hon flyttar till Finistère, och då börjar det bli för svårt för mig. Men när hon pratar franska, bekämpar mullvadar och odlar vita pioner (jämför omslaget) är det faktiskt väldigt roligt på många ställen.

104. Václav Erben: Brottsplats Prag

I somras läste jag den första av Václav Erbens deckare som finns översatt till svenska; nu har jag läst den första som översattes till svenska, om ni förstår den subtila skillnaden. Jag tycker nog att den förra var bättre, faktiskt.

Kapten (poliserna har alltså grader i Tjeckoslovakien) Michal Exner får avbryta sin semester/tätatät för att utreda ett mord på en åtminstone till att börja med okänd kvinna. Hennes ansikte har nämligen misshandlats så att hon inte går att känna igen - något som spelar förvånansvärt liten roll när lösningen så småningom rullas upp (ut?). Hon hittas bakom ett draperi i en teaterfoajé, som via en sällan använd dörr gränsar till en telegrambyrå, en miljö som författaren gör sitt bästa med. Mer än i föregående bok märks det här att händelserna utspelar sig bakom järnridån under tidigt 70-tal, och det spelar till och med roll för motivet, kan man säga utan att avslöja för mycket.

Intrigen lider tyvärr av överbefolkning i alla kategorier: misstänkta, vittnen och poliser i lika mån. Hur Exner kommer fram till lösningen får vi noga reda på i efterhand, men man har knappast en chans att själv dra samma slutsatser.

Boken är översatt från en tysk översättning, och originalet, den tyska översättningen och denna svenska utgåva kan man använda för en ministudie i översatta titlar. Originalet heter Efektivně mrtvá žena, som jag skulle översätta till "Effektivt död(ad) kvinna". Den tyska titeln är Die Tote im Foyer, det vill säga "Den döda i foajén". Och av detta har man gjort Brottsplats Prag. Även om det är alldeles sant att det handlar om en brottsplats i Prag tycker jag nog inte att den svenska titeln ger någon uppfattning om vad det handlar om.

103. Hans-Eric Hellberg: Nedbrottslingarna

Den här åttonde boken om de hemliga agenterna Dunder och Brak, det vill säga Mats och Päivi, påminner om de tidigare, men det är ju så genren ser ut. En viktig nyhet är här dock, nämligen att Mats' moster Desideria, kallad Desi, medverkar mer än bara som en omtalad bakgrundsfigur. Mats får bo hos henne medan hans föräldrar reser bort och firar pappa Filips 40-årsdag, och där kommer han i kontakt med planer på ett nedbrott (inbrott gör man från sidan, nedbrott gör man uppifrån). Som vanligt är inte allt som det först verkar.

Desideria har en affär, Boutique Désirée, med oklar inriktning, i varje fall inte bara för damkläder. Mest intresserar hon sig dock för mat, så hon och Mats kommer bra överens, till exempel över dessa köttbollar (sic):

Proportionerna får man kanske leta upp i någon vanlig kokbok, men annars tycker jag det låter värt att prova.

Den obligatoriska utklädningen finns också med; den här gången är det dock bara Päivi som klär ut sig, till den välartade Beatrice Aurore von Knöffel med korkskruvslockar och klänning. Serien övergick från och med nästa del till utgivning på Wahlströms, och därmed försvann också Hans Arnolds omslagsillustrationer, tråkigt nog.