I den här fjärde av de till svenska översatta böckerna om poliskaptenen Michal Exner är handlingen till stora delar förlagd till Prags zoo. Liket på omslaget hittas däremot i en annan park, inte så välskött, utan mest bestående av "den yta av ogräs som brukar spela gräsmattans roll i tjeckiska parker". Dödsorsaken - inredningsarkitekten Milan Veber har blivit skjuten med en bedövningspatron - är det som leder Exner till den zoologiska trädgården, men där visar sig många trådar löpa samman.
Något av Václav Erbens kännetecken (som jag konstaterade både förra och förrförra gången jag läste något av honom) är den mängd personer och deras inbördes relationer som det gäller att hålla reda på. Exner lyckas bättre än jag med det den här gången. Han har dessutom fördelen att sedan barnsben kunna alla smeknamn som folk kan ha på tjeckiska; på en dryg sida kallas en Marie för både Manka och Maruška och en Jan för både Janík och Honza. Det är inte utan att det hade kunnat få förklaras genom en "ö.ä.", även om det brukar anses mindre lyckat.
På zoo finns inte bara obevakade bedövningspatroner utan också en kiang, en ny bekantskap för mig, men tydligen en livsfarlig sorts halvåsna. Påfallande många av de inblandade har också anledning att vistas där, även om de egentligen borde vara någon annanstans. Jag ger ganska tidigt upp försöken att hålla reda på vem som var var när och med vem, men resten av boken är ändå småtrevlig läsning om människor i ett sammanhang som är ovanligt i deckare översatta till svenska.
Ursäkta en något senkommen kommentar, men det var just inte så mycket information som kom upp när jag googlade Vaclav Erben, förutom knapphändiga uppgifter på Wikipedia (åtminstone för oss som inte läser tjeckiska). Jag har själv läst Erben med viss behållning, inte minst för att böckerna utspelar sig i en annan miljö än den gängse anglosaxiska. Däremot är det svårt att veta hur bra de egentligen är, när det mestadels rör sig om översättningar av översättningar. Erben kanske är helt gräslig som stilist, det har jag ingen aning om. Det är ju också ett öde för en författare att bli utgiven som bulkvara - böckerna är visserligen märkta som "Bra Deckare", men om jag inte missminner mig så skickades de främst med som utfyllnad i paketen till prenumeranter på Bra Böckers lexikon.
SvaraRaderaBeträffande kiangen så tyckte jag att det var en svaghet i boken. Det är rätt länge sedan jag läste den nu, men som jag minns det så begicks det ett mord där mördaren förutsatte att kiangen omedelbart skulle angripa och sparka ihjäl en person som råkade komma in i hans inhägnad. Det är väl ändå att lämna väl mycket till slumpen, om man nu ska ägna sig åt överlagda mord.
Med vänlig hälsning
Bengt Carlsson
Det bästa med bloggar är att de finns kvar och kan kommenteras efter flera år!
RaderaErben har något som jag fastnade för och som gjorde att jag tog mig igenom alla hans böcker som finns på svenska. Men just det stilistiska är inte det jag minns som hans bästa gren.