I slutet av 60-talet skrev Åke Ortmark två då mycket uppmärksammade böcker, Maktspelet i Sverige och De okända makthavarna. Där behandlar han frågor som regeringsbildning och vilket inflytande de kungliga, storföretagsamheten, militären och journalisterna har på sådant. Här återkommer han till samma frågor i skönlitterär form, vilket jag nog får säga är något mindre lyckat.
Boken är skriven 1972 men utspelar sig tio år senare, i anslutning till valet 1982 och något år därefter. Det är svårt att skriva trovärdiga framtidsskildringar, och inte minst är det svårt att vara trovärdig även inför en läsare som har facit. En fråga som präglade politiken 1972, som "bombningarna i Sydostasien", och som säkert kändes som om den var långt från sin lösning, var stendöd 1982. USA var ute ur Vietnam sedan länge, och demonstrationer på temat kändes mycket avlägsna. På andra sätt kan man däremot som Ortmark träffa rätt, även om det historiskt blir fel, som att valet 1982 leder till en jämviktsriksdag, som blev fallet redan 1973. Lite imponerad är jag också av att så många makthavare i boken har "ficktelefoner" med sig överallt.
Landet styrs av "prinsessregenten", tillförordnad statschef i väntan på att vissa grundlagsändringar ska träda i kraft. En annan huvudperson är den nye biträdande statsministern, en helt ny typ av politiker som inte gått den långa vägen genom "rörelsen" utan snarare utbildats till sin uppgift. Det är nog ingen nyckelroman även om det är svårt att låta bli att leta paralleller mellan bokens politiker och verklighetens.
Själva intrigen har jag däremot svårt att hålla intresset uppe för; det är för många sidospår och trådar som aldrig knyts ihop. Andra halvan av boken (efter ett framtvingat nyval våren 1983) får jag ta mig igenom på ren vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar