Molly, huvudpersonen i den här ungdomsromanen, har alltid haft svårt att finna sig tillrätta i tillvaron, inte minst på grund av sin svåra lungsjukdom. Nu har hon kommit till Svalö för att tillbringa några sommarveckor med ett antal andra ungdomar på någon sorts skrivarkurs eller -läger under ledning av författaren Cordelia Backe. Molly är inte så lite starstruck av detta, eftersom hon har läst Cordelias böcker och är närmast osunt upptagen av dem.
Det framgår ganska tidigt i boken att det är något underligt med ön, som alltså också kallas Döda drömmars ö. Molly verkar bli bättre i sin sjukdom, men det händer också annat som är mindre positivt. En del av det ligger klart utanför det realistiska, som när en kvinna på en målning i undervisningslokalen byter position mellan de gånger Molly betraktar tavlan. Och så dröms det mardrömmar.
Miljön, en skrivarkurs för ungdomar, kan man ju bara bli avundsjuk på. Att den ligger på en skärgårdsö är jag mindre tjusad av, men jag gissar att det verkar lockande för många. Situationen med en hittills ensam och övergiven huvudperson som finner sitt sammanhang är närmast arketypisk, men fungerar ändå. För rätt målgrupp är det här säkert en läsupplevelse av hög klass.
