söndag 22 februari 2026

20. Ella-Maria Nutti: Rotnu


Miljön för den här novellen ligger långt från min egen, både geografiskt och innehållsligt, för renskiljning ägnar man sig inte åt i sydligaste Sverige. Temat är däremot mer universellt, om en mor som får syn på sin vuxne son som sedan ett tag inte vill ha någon kontakt med henne. Eftersom det berättas ur hennes perspektiv får vi inte hela bilden, men det är ju så verkligheten är. I sitt anspråklösa format var det här väl värt lyssning.

fredag 20 februari 2026

19. Olle Lönnaeus: Förrädarens hjärta


Spionthrillern är inte den subgenre inom kriminallitteraturen som jag gouterar mest. Nu tog jag mig ändå an den här av två sammanflätade anledningar – jag hade fått den rekommenderad, och den utspelar sig i Lund. (Jag bor inte längre där, utan på annat håll i kommunen, men har ändå skäl att ganska ofta röra mig i kvarteren där huvudpersonen bor.)

Det handlar om Johan Bonde, som är journalist men numera skriver deckare, även om det går trögt med det just när handlingen börjar. Han blir dessutom avbruten av att polisen kommer på besök, eftersom en rysk kvinna har hittats död i ett badkar på ett hotellrum på Grand i Lund, och hans namn finns i hennes adressbok. Deras gemensamma förflutna berättas i separata kapitel, så vi läsare vet en del om deras relation utan att Johan behöver tala om det för polisen eller någon annan som råkar vilja lyssna. Han träffade Vera första gången på ett ungdomsläger i DDR på sjuttiotalet. Då var han son till kommunistiska svenska föräldrar, och hon var föräldralös och bodde på ett barnhem i Kaliningrad. Sedan har de också en tid tillsammans i Berlin hösten 1989, när Johan har en journalistkarriär i vardande och Vera arbetar på sovjetiska ambassaden.

Polisen antar – med ganska goda skäl, tycker jag – att Vera har begått självmord i Lund, men Johan vill inte tro det. Hans teori är att hon har blivit mördad och att det har något att göra med den ryska invasionen av Ukraina, som inleds samma dag. Tillsammans med en kvinnlig polisinspektör, Amina Jankovic, börjar han gräva i de delar av Veras förflutna som han inte har kunnat följa, och Amina delar med sig så mycket av utredningen till Johan att hon blir avstängd från sin tjänst. Sedan trasslar det sig vidare med både storpolitik och smågangstrar, och utan att de riktigt förstår varför blir det ändå klart för Johan och Amina att de har fått korn på något som är större än en privatspanande författare och en relativt underordnad ensam polis egentligen klarar av.

Till genren hör ju precis det här, att vanliga människor blir inblandade i stora händelser, och gärna också att de instanser vi är vana att lita på inte längre är att lita på. Det kan gälla den vanliga polisen eller säkerhetstjänster av olika slag eller andra officiella instanser. Sådana inslag finns här också, och man måste ställa upp på dem för att ha något nöje av att läsa en bok av det här slaget. Det är väl inte underligare än att man måste ställa upp på att en ogift gammal fröken i en engelsk by hittar mördaren fortare än polisen om man ska ha nöje av Agatha Christies böcker om miss Marple. Gör man det är det här en läsvärd representant för genren med god fart i handlingen hela vägen och minst en oväntad vändning som ändå framstår som trovärdig.

måndag 16 februari 2026

18. Magnus von Platen: Svenska skägg. Våra manshakor genom tiderna


Här pågår projektet utläsning av påbörjade böcker (i syfte att något reducera högarna med låneböcker), men det går väl sådär. Kanske är ett realistiskt mål att vid årets slut ha färre påbörjade böcker än vid årets början.

Det här är ändå en till omfånget beskedlig bok, runt 130 sidor exklusive fotnoter och litteraturförteckning. Det är nämligen också en vad jag kan bedöma välresearchad bok med förhållandevis höga anspråk, om än inte vetenskaplig i den meningen att den utger sig för att tillföra världen ny kunskap. Det handlar om det man förväntar sig – skäggets (och mustaschernas och polisongernas) historia i Sverige, även i det som föregick Sverige, i den mån man kan säga något om det. Det har varit en historia av ständigt pendlande mellan dominans av skägg och dominans av slätrakat. Eftersom boken nu har trettio år på nacken får man på egen hand konstatera att nittiotalets situation, där skägg visserligen började bli vanligt, men där politiker och företagsledare knappast var annat än slätrakade, har förvandlats till något som påminner om det sena 1800-talet, där skägg var förväntat på de flesta vuxna män oavsett samhällsställning.

tisdag 10 februari 2026

17. Åsa Asptjärn: Februari 86


Alla svenskar vet vad som hände den 28 februari 1986, och är man tillräckligt gammal vet man också var man var när man fick reda på att Olof Palme hade mördats. (Som de flesta av mina jämnåriga var jag hemma och fick reda på det på lördagsmorgonen när jag väcktes av mina föräldrar.) Det råder ingen brist på böcker om mordet och utredningen, men mitt intryck är att det inte är lika gott om fiktion som berättar om personer vid den tiden som inte alls hade med det hela att göra, men råkade befinna sig i närheten.

Det här är alltså en sådan bok. Den handlar om Isa, fjorton år, som kommer till Stockholm för att tillbringa sportlovet hos sin farmor. Farmor har fullt upp med att träffa väninnor och göra ärenden på stan, så Isa är rätt mycket lämnad åt sig själv, innan hon träffar jämnårige Hinke på McDonalds. Farmor bor i en lägenhet på Malmskillnadsgatan, i det gula hörnhus med torn som syns ovanför trapporna i förlängningen av Tunnelgatan:


Det betyder att Isa har utsikt över mordplatsen från det rum hon sover i. Eftersom Hinke också bor i kvarteren har de anledning att röra sig där under dagarna före mordet, och de stöter på personer som vi vuxna läsare känner igen som exempelvis Christer Pettersson, Sigge Cedergren och Stig Engström. För de unga läsarna finns det en inledning och ett persongalleri, där bakgrunden ges.

Det här blir bättre än man kunde tro av min redogörelse ovan, riktigt bra faktiskt. Vi vet ju vad som ska hända, men författaren lyckas ändå göra det spännande i brytningen mellan verklighet och fiktion. Det är också stark tidsfärg med freestylebandspelare och annat som var centralt för fjortonåringar då. Jag hoppas och tror att den kan tilltala även den som är runt fjorton idag.

måndag 9 februari 2026

16. Ola Klingberg: Gråzon


Det här visade sig vara en riktigt bra novell – förtätad och koncentrerad vad gäller både handling, personer och tema. Samtidigt spänner den över en hel livslängd och behandlar en av livets stora frågor, nämligen hur minnet fungerar. När huvudpersonen dessutom är pensionerad vittnespsykolog blir det förstås extra intressant. Han lutar sig mot en gammal dagbok vad gäller en katastrofal händelse, medan barndomskamraten, som var mer direkt berörd, minns den annorlunda. Jag tror att många kan känna igen sig i det här, om än i mindre dramatiska sammanhang.