I motsats till vad det ser ut på bilden så heter boken inte "Kallocain Delfin", utan bara Kallocain. Det är namnet på en sanningsdrog, uppfunnen av kemisten Leo Kall, som är huvudperson i den här nu 75 år gamla framtidsskildringen. Framtidsskildringar är en svår genre, där balansen mellan trovärdighet och motiverad skillnad mot nutid ibland inte riktigt lyckas. Här förekommer förutom kallocainet ganska få uppfinningar, så känslan av framtid är ibland inte så påtaglig. Den kommer mest till uttryck när den totalitära Världsstaten gör sig påmind genom olika regleringar av var man får bo, vad man får jobba med, vart man får resa (nästan ingenstans) etc. Det framgår ingenstans precis när berättelsen tänks utspela sig, så vi kan fortfarande 2015 tänka oss att det handlar om framtiden. Ett och annat som 1940 måste ha känts tidlöst är ändå lite daterat, till exempel att staten använder hembiträden för att övervaka vad som händer i familjelivet. Bortsett från det känns ändå boken ovanligt modern. Jag blir också lite sugen på att se en miniserie på SVT:s Öppet arkiv, som jag inte hade en aning om tidigare, där Sven Wollter spelar Leo Kall.
Fnissar åt den misslyckade placeringen!
SvaraRaderaOmslagsdesign är svårt. Jag tycker också de har misslyckats med det gröna röret(?) ur vilket en Kallocain-tablett(?) kommer fram..
Radera