101. Ngũgĩ wa Thiong'o: Upp genom mörkret

I början av veckan hade jag ärende till biblioteket, som skyltade med tänkbara nobelpristagare. Det var vad jag nu kommer ihåg Ko Un, Joyce Carol Oates och så Ngũgĩ wa Thiong'o, som ju har varit på listorna över tippade pristagare i flera år. Jag chansade alltså på den sistnämnde och var ungefär mitt i den när priset annonserades igår, torsdag lunch. Nu blev det som bekant ingen av dem, men det vore ändå roligt att nästa år kunna säga "honom läste jag redan förra året".

Ngũgĩ (som jag har förstått att han ska omnämnas som; "wa Thiong'o" är tydligen ett patronymikon, och han sorteras på N- på biblioteket) debuterade redan 1964 med den här eventuellt delvis självbiografiska romanen på engelska. Senare har han bytt språk, och skriver nu på sitt modersmål kikuyu. Det figurerar i förbigående i några citat, för övrigt.

Den handlar för det första om Njoroge, en pojke som får gå i skolan, en stor sak i hans familj, där hans äldre bror går i snickarlära och hans två mödrar har fått se andra söner stupa i andra världskriget eller försvinna till mer eller mindre ljusskygga sysselsättningar. Naturligtvis har Njoroge som alla vi andra bara en biologisk mor, men förutom henne finns alltså faderns första hustru, hans "äldre mor", i familjen. De båda kvinnorna bor i varsin hydda med sina respektive barn, men verkar ha ett gott förhållande till varandra. Det är bara ett exempel på att det här handlar om en helt annan kultur än jag är van att ta del av i litteratur och annan kultur, och det är förstås intressant.

För det andra berättas parallellt med Njoroges uppväxt om Kenyas självständighetskamp under 50-talet, där det som händer i hans by väl bara är ett exempel på vad som hände i många byar. Spänningen mellan de få vita och de många svarta är påtaglig, och dessutom finns en stor indisk befolkning, som är sin egen kategori. Jag visste inte mycket om det här heller.

Utan att vara lättviktig är det här en lättläst bok, rättframt berättad men med mycket att reflektera över. Det finns ett antal ytterligare böcker av Ngũgĩ översatta till svenska, och jag kan absolut tänka mig att läsa fler av dem.