Nästan ända från början har jag varit medlem i Alf Henrikson-sällskapet (och jag fortsatte även efter en gallring bland olika föreningsmedlemskap för några år sedan, när ett antal andra inte fick förnyat förtroende). Det har inte alltid blivit av att jag jag läst årsboken när den har kommit, och blir det inte av då är det lätt hänt att det inte blir av alls. Nu tog jag mig i alla fall för att läsa den här när den kom för ett par veckor sedan.
Det här är ett efterlämnat manus som inte varit publicerat tidigare, annat än att vissa av verserna har varit med i DN. Det är både stora kulturpersonligheter och historiska gestalter som bestås med små nonsensverser i anglosaxisk anda:
Det mesta är roligt; något kanske inte riktigt lyckas, men då kommer det strax något nytt och bättre. Det var till och med så att jag lärde mig något nytt om ett par av de skildrade. Bäst gör sig den här sortens böcker förstås i småportioner, varför inte en vers om dagen, så varar boken lite längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar