Jag är inte med varje gång Kulturkollo har nätbokcirkel, men de gånger jag har varit det har det ofta varit väldigt trevligt. Den här gången - som fortfarande pågår när jag skriver det här - var det en bok som för mig verkligen vann på att diskuteras, eftersom det fanns en hel del infallsvinklar som jag inte hade tänkt på eller artikulerat för mig själv. Dessutom tror jag inte att jag hade kommit mig för med att läsa den på egen hand, och bara det är ju en bonus.
Den kan, om man vill, beskrivas som en blandning av ganska förutsägbara ingredienser. Det är en yngre kvinna som kommer tillbaka till sin barndoms sommarö efter ett antal år utomlands. Det är hennes farmor som nyss har dött och ska begravas. Det är mellangenerationens pappa/son som börjar läsa ett antal efterlämnade brev. Och så är det en dramatisk händelse i dåtid som fortfarande påverkar nutiden. Det kunde bli ganska förutsägbart alltihop och handla om kontrasterna mellan landsbygden och världen eller mellan en äldre och en yngre generation.
Men på något sätt lyckas ändå författaren göra något eget av det här, och det är jag mer imponerad av än av författare som har en enda originell idé som de mjölkar i bok efter bok. Jag tror att en anledning till att det blir bra är att ingenting är dåligt eller ens mediokert. Det är trovärdiga, intressanta, sammansatta personer som agerar (och, inte minst, utvecklas) i en intressant intrig som utspelar sig i en väl beskriven miljö, och allt är skickligt komponerat. Jag har nog läst om en och annan mer intressant huvudperson eller någon (ännu) mer idyllisk skärgård, men när allt det här samlas i samma bok blir det faktiskt riktigt bra.
Kul att du gillade!
SvaraRaderaOch roligt att vara med och följa diskussionerna. En bok som lyfte av det, det är ju inte alltid.
Radera