En period i livet, långt före den här bloggen, ja långt innan det fanns bloggar överhuvudtaget, läste jag det mesta jag kom över av P C Jersild. Sedan kom vi lite ifrån varandra, men den här novellen påminde mig om vad det var jag uppskattade med honom. Det handlar om precis vad titeln säger, nämligen en sorts himmelrike dit författare kommer när de dör. Det är både roligt och tänkvärt med en mörk underton som känns igen från många av hans romaner, där det kan förekomma hejdlöst roliga episoder fastän själva förutsättningarna är djupt tragiska. Jag ska nog återknyta bekantskapen med honom snart, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar