Titeln - att det alltså handlar om två klasser - har sin förklaring i att lärarna i svenska och SO i 8A och 8B har kommit på att de ska läsa gemensamt med de båda klasserna och arbeta med övergripande projekt. Därför blir det också ganska överbefolkat på klassbilden:
Eleverna är till att börja med rätt skeptiska, inte så mycket till arbetsformen som till den andra klass som de uppfattar sig hopfösta med. (Några vill förstås inte alls arbeta med projekt, utan de vill ha vanlig undervisning för att lära sig allt de behöver inför gymnasiet. Majoriteten, som framställs som de vettiga, vill lära sig det de behöver inför livet.) Det kan se ut så här:
Så småningom finner de sig tillrätta i de nya formerna, och hittar förstås ett nytt förändringsprojekt, som emanerar från ett studiebesök på ett bageri med bristfällig arbetsmiljö.
Nu märks det också att eleverna, både berättaren Ingrid och de andra, har vuxit till sig en del. Ingrid var från början en rätt vanlig och inte särskilt drivande person, men har nu vaknat till och uppfattas som politiskt medveten, kanske mer av andra än av sig själv. Hon tar sig igenom svår och byråkratisk text - en genomgående måltavla för den här bokserien - och är ibland oerhört ilsken på sakernas tillstånd.
Jag vet inte hur realistisk den här skolskildringen är; den ligger i alla fall ganska långt från hur jag själv hade det på högstadiet med bestämda timmar i varje ämne, som hade sina läxor och prov. En gång om året hade vi temadagar i en vecka, och det jag minns därifrån är någon sorts första hjälpen-utbildning, en nykter alkoholist (vid ett annat tillfälle) och lite liknande inslag. Jag försöker rannsaka mig, men något studiebesök kan jag överhuvudtaget inte komma ihåg att vi gjorde på hela högstadiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar