tisdag 8 augusti 2017

111. Siv Widerberg: "Nian"


Den här sista delen i serien handlar ännu mer om diskussionerna om arbetsformer för de två klasserna, nu 9A och 9B, som arbetar i projektform i svenska, SO och teckning. De har fått en ny lärare som vikarierar för en av eldsjälarna:


och det stora projektet den här gången är att rädda honom när han inte ska få fortsätta vikariera, eftersom det finns en falang bland lärarna som vill ha bort honom. (Den inledande episoden ovan slutar med att det visar sig att det han har bjudit på var alkoholfritt, och så blir det en pedagogisk diskussion om grupptryck och placeboeffekter.) De arbetar också med ett stort projekt om skolan, där de får tillfälle att göra en kartläggning av elevernas socialgruppstillhörighet och jämföra den med betyg och gymnasieval, även om de av olika skäl inte lyckas göra allt de egentligen vill.

Trots böckernas grafiska form (se ovan) framgår det ganska bra när man har alla framme samtidigt:


att de har vuxit med de medverkandes ålder, och kanske även med läsarnas. ett inte okänt koncept. Det slutar förstås med att en del - men inte alla! - söker till gymnasiet. Huvudpersonen Ingrid ska gå tvåårig social linje, som vid den här tiden verkar ha varit ett medelalternativ och inte någon enklare variant av de treåriga. Annars är det tråkigt nog ingen som gör något överraskande val när de är komna så långt.

Sist i alla de här böckerna finns kontaktuppgifter till författaren och ibland lite bakgrundsmaterial i form av intervjuer, kompletterande texter etc. När jag läste serien första gången, när jag var ungefär jämgammal med de skildrade eleverna, skrev jag själv till Siv Widerberg, säkert oerhört förnumstigt - jag minns inga detaljer. Men jag minns att jag fick ett långt och mycket seriöst svar, som visade att hon hade läst vad jag hade skrivit, och hon förklarade varför hon hade gjort vissa val och hur hon hade arbetat med bakgrundsstudier av autentiska skolor och klasser. Det kändes ovant att bli tagen så på allvar, men det är nu sådär 30 år efteråt något att minnas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar