Någon gång i framtiden är Sverige ockuperat av Nederländerna (eller nedriglänningarna, som invånarna kallas här). Det är en dystopisk framtid, där havsnivån stiger och svenskarna har fått flytta ner i gruvhål.*
Historien berättas av en som kallar sig "archifarien", det vill säga den som sköter arkivet för den här folkspillran, och det görs på en blandning av ålderdomlig och nyskapande svenska, som är omöjlig att beskriva. Ett rejält exempel är kanske bättre:
Det verkar jobbigt till att börja med, men man kommer in i det efter några sidor, och är ibland otippat roligt. Det här är också den där sortens bok som kan förekomma även i andra genrer, där vi vet mer än berättaren och i bästa fall kan förstå vad det är som menas med något som beskrivs som oförklarligt eller ibland helt naturligt, men från ett annat perspektiv än vi är vana vid.
Intrigen uppfattar jag som en ganska förväntad historia om förtryck och uppror, i och för sig helt kompetent berättad. Det är i stället språket och miljön som gör att den här boken stannar i minnet som något alldeles eget.
* Någon borde studera det här med framtidsskildringar och underjordiskt boende (om det inte redan är gjort). Jag vet att jag har reflekterat över det tidigare, men det förekommer verkligen i annars helt olika böcker i olika genrer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar