63. Maria Lang: Kung Liljekonvalje av dungen

Efter föregående års av Karlfeldt inspirerade sensommartitel är det i år dags för en av Gustaf Fröding inspirerad försommartitel av Maria Lang. Det framgår när det börjar att det är en fredag i juni, men närmare än så placeras historien inte i tid förrän vi får reda på att Christer Wijks guddotter - "Pyret" Bure - är ett år gammal, och då bör det utspela sig 1957, samma år som boken kom ut. Det är inte mycket mer som sägs om om familjen Bure, bara att Christer längtar efter Puck, oklart om på grund av hennes talanger som bisittare vid förhör eller av andra skäl. Det här är alltså första Lang-boken där Puck inte är jag-berättare, en milstolpe så god som någon. Därför är hon heller inte med i personförteckningen:

även om hon och Einar har skrivits in i den film som kom för några år sedan. (En äldre filmatisering är en betydligt bättre version, i varje fall om man tänker på tiden som har gått sedan den gjordes. Inte minst är Stig Järrel, Hjördis Petterson, Sif Ruud och Per Oscarsson minnesvärda medverkande.)

Utgångspunkten är att en ung dam i småstaden Skogas översta samhällsskikt försvinner dagen före sitt bröllop. Det är en av Langs bästa inledningar, när hon går in i blomsterhandeln för att inspektera sin brudbukett och inte kommer ut igen. När hennes väninna, som har väntat utanför, går in för att se var hon blir av säger innehavarinnan att den blivande bruden överhuvudtaget inte har varit där. Nu litar ju inte Lang till övernaturliga lösningar, så man kan gissa att det finns någon naturlig förklaring till det som har hänt, men det är länge oförklarligt.

Om man har svårt att följa med i lokaliteterna får man som vanligt hjälp av Langs svåger, som stod för kartskisserna i de här tidiga böckerna:

Till höger om blomsterhandeln finns en port, som man kan hitta på Google Maps:

och på hörnet mot kyrkan finns fortfarande Sandbergs bosättningsaffär, som nämns i texten, även om hörnet inte är avfasat som på skissen i boken:

I den dåvarande frisersalongen på tvärgatan verkar det förresten numera vara blomsterhandel, eventuellt också fastighetsmäklare:

För att hitta i övriga kvarter får man en kartskiss till:

och precis i vänsterkanten, mitt emot blomsterhandeln, skymtar stadshotellet, där jag faktiskt har bott för ett drygt decennium sedan - fast det var förstås i verklighetens Nora och inte i fiktionens Skoga. En av attraktionerna där är att man kan gå stadsvandringar i Maria Langs fotspår, åtminstone då dessutom på sen kvällstid med tysta skådespelare som framförde scener ur böckerna medan en av guiderna läste högt. En av scenerna ska jag återkomma till om ett par månader, men jag minns som synnerligen suggestiv den scen när "Christer Wijk" hittar "Anneli Hammar" död i strandkanten med en bukett liljekonvaljer i sina knäppta händer. Vi som hade läst boken såg det komma, men det var bra ändå.

Bland milstolparna kan också nämnas att Christers mor, Helena Wijk, bosatt i det vänstra av de tre stora husen vid sjön, för första gången medverkar på allvar. Det är inte sista gången, vill jag minnas. Bland gamla bekanta Skogabor märks systrarna Petrén från Inte flera mord, Daniel Severin från Rosor, kyssar och döden, polisen Leo Berggren (passim) och landsfogde Anders Löving (dito) med sin råsidenskjorta. (Många tycker att Langs återkommande attribut till sina återkommande medverkande är charmiga. Jag tycker att de ofta är gränsfall mellan charm och manér, som när Christer Wijk tittar i taket och dricker nattsvart kaffe.)

Mitt exemplar är som synes ganska medfaret, och det har kommit in i mina hyllor för så länge sedan att jag inte har någon notering om var och hur det är köpt. Men jag gissar på ett postorderantikvariat, eftersom den tidigare ägaren fanns i en helt annan landsända:

Numera finns det fina släktforskningsresurser att använda om man är nyfiken på vem Gerda Widblom var. Redan 1950 fanns hon på adressen i fråga:



liksom 1960, då det också anges en titel:

Med ålderns rätt är hon "fd" 1975:

men det finns också andra spår på nätet, om man är nyfiken på vad det var för buss hon ägde. Hennes dödsår kan stämma med att boken har hamnat hos mig något eller några år därefter: