Den här novellen är i sin helhet, förutom en mycket kort inledning, en dagbok förd av någon sorts kyrkorestaurator, och jag tror faktiskt att den illusionen för en gångs skull fungerar. Han får ta på sitt ansvar att flytta en grav, och inte vilken som helst. Det är den ondsinta grevinnan Sarah, mördad redan på 1600-talet, men möjligen inte riktigt död än. Det hela är kanske inte så originellt med dagens ögon, men det är snarare lite kusligare än det brukar vara att återbesöka drygt sekelgammal skräck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar