Trots sin berömmelse är Ian McEwan en ny bekantskap för mig, men när det fanns chans att vinna den här boken hos bloggen Kulturkollo hade jag sådan tur att jag fick detta signerade exemplar:
Domaren i titeln är Fiona May, specialiserad på familjerättsmål, men nu drabbad av att hennes man vill ha en affär med en yngre kvinna, eftersom han tycker att passionen i deras äktenskap har försvunnit. Den lösningen på problemet är Fiona inte alls intresserad av. Samtidigt sköter hon sitt krävande arbete, där det mest gäller ett fall med en sjuttonårig pojke, vars föräldrar av religiösa skäl vägrar honom en blodtransfusion. Som domare ska hon besluta om vilka hänsyn som ska väga tyngst, respekten för familjens religion eller omsorgen om pojkens hälsa.
McEwan har skrivit en tät och mycket spännande bok, trots att det inte förekommer minsta biljakt eller skottlossning. Pojkens sjukdom gör att det är bråttom med ett avgörande i den delen av berättelsen, samtidigt som den privata historien för Fionas del snarare vinner på att inte få någon upplösning. Det är faktiskt intressant att se att det går att skriva en så spännande bok utan att använda cliffhangers eller korta kapitel med växlande perspektiv. (Här är det fem kapitel på drygt 250 sidor, vilket jag nästan tycker att dra det för långt åt andra hållet.) Temat om liv och död (och vilket liv och vilken död) gör mig också lite matt, så alla böcker man läser kan inte vara så här. Jag kan nog ändå tänka mig att återkomma till McEwan framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar