71. Anders de la Motte: Slutet på sommaren

Att läsa följetong är ju något annat än att läsa bok, tycker jag, som helst läser i min egen takt. Nu körde Sydsvenskan Anders de la Mottes ännu inte utkomna Slutet på sommaren i 27 avsnitt under juli månad:

och det var något i beskrivningen och inledningen som drog in mig. Sedan har det rullat på, och enda nackdelen är att det är lite omständligt att bläddra tillbaka om man vill kolla något, särskilt när man som jag inte läser papperstidningen utan via bibliotekets tjänst Library Press Display (som jag kan rekommendera). Kanske hade jag velat läsa lite fortare ibland, men det är ju ett gott betyg åt själva boken.

Före den här bloggens tillkomst läste vi i bokcirkeln Anders de la Mottes debutbok [geim] som jag inte blev så oerhört förtjust i. Den här är bättre, även om den kanske inte är så oerhört originell i upplägget med att det är något oförklarligt i nutid och något ouppklarat i dåtid som hänger ihop på något sätt som vi från början inte känner till. Det dåtida är ett försvunnet barn, femårige Billy, och det nutida är hans syster, som i en sorgterapigrupp träffar på en ung man som vet alldeles för mycket om Billy för att det ska kännas riktigt bekvämt. Allra bäst tycker jag om skildringen av den lilla skånska orten där Billy försvann och hans pappa och bror bor kvar, men som hans syster har lämnat och mycket ogärna reser tillbaka till. Det är vindkraftverk och pizzeria och äldreboende som kryper på en utan att man märker det. Utan att vara spektakulärt var det helt OK som förströelseläsning på sommaren, tyckte jag.