15. Vladimir Sorokin: Snöstormen

Det är premiär i den här bloggen för radioföljetong och faktiskt för litteraturkonsumtion genom lyssning överhuvudtaget. En målsättning för 2017 är att öva upp min förmåga att lyssna på litteratur; jag har ofta svårt att koncentrera mig på det, och beroende på situation kan jag antingen börja göra något annat, tänka på något annat eller somna. Nu tyckte jag det passade bra att försöka mig på den här ryska romanen som gick som radioföljetong i 19 avsnitt, varav det sista sändes igår, men som jag hörde idag. Praktiskt nog har man möjlighet att lyssna på avsnitten i sin egen takt, eftersom alla läggs ut på hemsidan när följetongen börjar (och de ligger kvar 30 dagar efter att sista avsnittet har sänts). Jag har alltså i stort sett hållit farten, och bara det är en framgång för min del. Vi får se om det blir fler auditiva inslag här framöver.

Mer än något annat är det här en ganska konstig historia med inslag av science fiction och surrealism. Det är också en berättelse av den där sorten där mesta tiden förspills på grund av diverse missöden, när de medverkande egentligen borde komma fram någonstans på grund av något viktigt. Här är det doktor Garin som ska resa till en avlägsen by med vaccin mot svartsoten från Bolivia (ja, ni ser hur realistiskt det verkar vara). Det är väldigt oklart vilken tid det utspelar sig i; för det mesta känns det som en gammaldags rysk roman, kanske vid slutet av 1800-talet, men sedan dyker det plötsligt upp en klockradio eller något annat. För att riktigt förstå tror jag att jag skulle behöva läsa en riktig analys av boken, och då är det tyvärr lite för avancerat för mig.