Under 2016 läste jag - som ni kanske minns om ni följer med här - Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige i realtid. I kommentarerna blev jag tipsad om att Sven Wernström skrivit en ny version av resan, vilket jag var helt okunnig om. Nu har jag återigen jagat ner en bibliotekarie i stadsbibliotekets magasin för att hämta ungdomsböcker som ungdomarna inte längre läser. Själv har jag nog missat den av åldersskäl; den här första delen kom 1985, och strax efter det var jag på väg ut från ungdomsavdelningen.
Wernström är väl mest bekant för bokserien Trälarna, som jag inte har läst, och för sin politiska uppfattning, som sägs genomsyra det han skriver. Den saknas verkligen inte här heller, men däremellan finns det faktiskt ett äventyr i nutid (det vill säga mitten av 80-talet) som skildras med stor berättarglädje och viss humor. Kanske dagens ungdomar inte tilltalas av det här, men den håller absolut för en (om)läsning för den som vill ha ett kompletterande perspektiv på originalet.
Idén är nämligen att en tolvårig skoltrött pojke reser genom Sverige i samma takt som Nils Holgersson gjorde 1898, eftersom han har fått huvudrollen i en TV-film. Regissören, en rätt odräglig typ med koleriskt humör, har bestämt att allting ska skildras på plats och vid rätt årstid, men tvingas förstås till en del kompromisser. Det är både naturen själv i form av väder och människans påverkan på landskap och annat som gör att det ibland måste fuskas. Och är det något allmänt intryck som stannar kvar efter läsningen så är det just hur mycket det fuskas när det görs film (och att Wernström tycker det är fusk att fuska, förstås).
Det är också intressant att Sverige skildras som ett industriland; vart de kommer så finns det en fabrik där huvudpersonen Nicke och hans medföljande lärarinna kan göra studiebesök medan regissören försöker få ihop en miljö eller ett antal medverkande till följande dags filmning. Selma Lagerlöfs pedagogiska ansats har nämligen här ersatts av att Nicke förstås måste gå i skolan på något sätt, även om han ska filma i ett halvår, och då får han både privatlektioner och läspensum att ta sig igenom.
Den här första delen (av tre) handlar om resan från Skåne till och med Uppland (där också inlandet med Närke, Västmanland och Dalarna hinns med). I Dalarna inträffar för övrigt en av de roligaste episoderna, men jag undrar om all humor är avsiktlig. Nicke och några till ur filmteamet besöker Wahlströms bokförlag, som står för allt Wernström avskyr med ungdomskultur. Förutom den lysande tidsbilden att där
satt två kvinnor och skrev in manuskript på bildskärmar så att texten hamnade på diskett. En sådan platta - stor som en EP-skiva - rymde en hel bok!lyckas han ge en känga åt Hans-Eric Hellberg, som jag tycker är lite onödig. Nicke får en bok som minne av besöket:
Den bok som Nicke fick tag på hette Det försvunna fotografiet.
Författaren bodde i Dalarna, men det hjälpte inte. Boken var dålig och handlade egentligen inte om nånting.Även en del andra böcker som Nicke får att läsa och redovisa är känd ungdomslitteratur från tiden, till exempel Mor är ingen häxa, som jag eventuellt tror att jag har läst.
I Dalarna får Nicke också tillfälle att besöka Drevdagens skola, där han mest förundrar sig över att eleverna där vill gå i skolan. Själv minns jag nyhetsrapporteringen därifrån och hur det uppfattades som närmast en gerillaverksamhet att föräldrarna själva anställde en lärare och bedrev skolverksamhet. Nu är det ju mindre exotiskt med friskolor.
Jag är på gång med del två, så den dyker upp här inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar