Första delen i den här trilogin handlade om resan från Skåne till Uppland. Den här delen börjar i Stockholm och slutar i Norrbotten, och hela resan är en nutida version av Nils Holgerssons resa. Huvudpersonen här heter Nicke och ska spela Nils i en TV-film, som ska spelas in vid rätt årstid och på rätt ställen. I stället för med gås reser man med lastbil och helikopter.
Inledningen "Det var en lördagsmorgon i början av maj" trodde jag möjligen var en blinkning till inledningen av Röda rummet, men sedan tar den här berättelsen en annan vändning. Rätt mycket tid i Stockholm går åt till studioinspelningar av ljud och annat som blir bättre så än i det fria. Nicke blir efter hand mer självständig och försigkommen, och meningen är väl att det här - liksom originalet - också ska vara en form av utvecklingsroman.
Sven Wernström låter Nickes medföljande lärarinna förse honom med böcker som handlar om de platser och landskap som de passerar. En del nämns bara i förbigående, men ett par av författarna får tillfälle att medverka som sig själva. Först mellanlandar de hos Kerstin Johansson i Backe, som det verkar som om Wernström uppskattar mer än Hans-Eric Hellberg i föregående del. Och sedan råkar de komma till en folkhögskola där Sara Lidman ska hålla föredrag, och de är förstås helt på samma våglängd vad gäller centralmaktens utsugning av glesbygden med mera dylikt.
Mitt i 80-talets högtrycksekonomi är det mest tal om nedlagda företag och arbetslösa ungdomar. Det känns mer som en skildring av 60-talets flyttlasspolitik, före gröna vågen och långt före den tid det faktiskt utspelar sig i. (Förresten förstår jag inte hur skogsavverkning kan fördömas så konsekvent och återkommande i de här böckerna, när de industrier som behöver råvaran är så föredömliga. Förutom att de ägs av utländska storföretag förstås.)
Bäst tycker jag faktiskt är en episod med stark politisk laddning, nämligen när sällskapet kommer till Lunde i Ångermanland och Nicke (och hans i mina referat hittills försummade kompis Lotta, som spelar Åsa gåsapiga) ska lära sig om Ådalshändelserna. De har turen att träffa Tore Andersson som var med när det hände, och det blir ett riktigt bra exempel på levandegjord historia. Till och med den mycket skoltrötte Nicke vaknar till och tycker att det är intressant.
I och med denna dels avslutning vänder alltså resan söderut igen. Snedfördelningen mellan landskapen som är så påtaglig i originalet är lite mindre i den här versionen, men det får ändå gå undan för att hinna med hela inlandet och västkusten i sista boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar