I veckan har radioföljetongen haft paus i några dagar och då smiter de emellan med några nyskrivna radionoveller. Den här borde jag kanske inte ha lyssnat på alls, eftersom jag har svårt för sjukdomsskildringar, och här etablerades både cancerdiagnos och cellgiftsbiverkningar inom några få minuter. Sedan kändes det ändå som om det skulle vara värre att inte lyssna färdigt, nästan oavsett hur det skulle gå. Man kan väl därmed konstatera att det är en effektivt berättad historia som kryper in under huden på en. Hennes novellsamling Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden, som jag läste för ett par år sedan, var visserligen inte feelgood, men jag minns den inte som så påträngande.
Det faller sig naturligt att för novellutmaningen placera in den på nummer 25, en novell där någon är sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar