Det här är en roman om de tre bröderna Nils, Pierre och mellanbrodern Benjamin som huvudperson. Men när det är mellanbrodern Alex Schulman som skriver och ett sommartorp är centralt i handlingen kan jag inte låta bli att undra hur fiktivt det är. Själva huvudintrigen är jag rätt säker på att han har hittat på, men det är så många detaljer som man känner igen från hans tidigare böcker, en om pappan Allan Schulman och en om mamman Lisette Schulman, född Stolpe, att det blir svårt att inte se dem framför sig under de här fiktiva brödernas dysfunktionella uppväxt. Själv tycker jag att han gör sig själv en otjänst genom att lägga sig så nära verkligheten i ett antal avseenden. Karaktärerna och miljöerna ställer sig i vägen för den historia han berättar, och det är synd, för den är riktigt bra i sin egen rätt.
Den är också berättartekniskt intressant, säkert en önskebok för den som vill analysera sådant. Det är en historia i dåtid som berättas framåt, från brödernas barndom, och en historia i nutid som berättas bakåt, med början när de tre kommer till torpet för att sprida sin mammas aska. Den nystas upp tillsammans med återblickar på ett sätt som kunde vara svårt att hålla ordning på, men som faktiskt fungerar. Inte minst fungerar det som spänningsskapande grepp - man blir verkligen nyfiken på vad det är som har hänt mellan de två punkter som boken tar sin början i.
I övrigt är det som man kan vänta sig med Alex Schulman. Han kan berätta en historia, har jag konstaterat tidigare, och han vet vilka knappar han ska trycka på. Någon gång kan jag känna mig aningen manipulerad just därför, men det ingår på något sätt med den här sortens böcker. Hade den varit skriven av någon annan hade jag utan tvekan varit mycket positiv. Nu gnager den där frågan om vad som är fiktivt, och kanske också de höga förväntningarna efter hans tidigare böcker. Jag hoppas han kan förmå sig att kasta loss från sin familj nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar