Det här är ingen traditionell deckare, inte minst för att polisen har en perifer roll. Det handlar om Martin, som under några minuter inte har uppmärksamheten på sin treårige son Adam. Allt tyder sedan på att Adam har drunknat, och det är skickligt beskrivet hur fasa och förtvivlan slår sönder tillvaron för föräldrarna. Rätt mycket av en slump kommer fotografen Maya - ibland polisfotograf - i kontakt med familjen och gör vissa insatser för att hjälpa till. Det finns sådant som inte är vad det först verkar vara, och platsen där det händer har en intressant huvudroll - på ett sätt som faktiskt motiverar det uttrycket mer än vad som brukar vara fallet.
Ovanligt nog är det här också en spänningsroman som blir bättre efter hand. Jag tycker att sådana ofta brukar sluta ganska dåligt, när alla effekter ska användas i ett crescendo. Här förekommer inte ens en biljakt, men det är spännande i alla fall.
Susanne Jansson debuterade för några år sedan med Offermossen, men det här blev tyvärr hennes sista bok. Omslagsfliken meddelar att hon avled 2019, och det känns verkligen tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar