Alla kattnoveller är inte mysiga - tänk bara på Edgar Allan Poes "Den svarta katten" - och med Patricia Highsmith ska man väl inte heller vänta sig det. Hon gjorde sig mest känd i thrillergenren, och i sitt lilla format hör den här novellen faktiskt också hemma där. Fast den berättas ur katten Mings synvinkel, och han gör sådant som katter gör - sover, solar, smyger, äter - är det hela tiden något olycksbådande, smygande, om man så vill, innan det till sist händer något avgörande. Det är en imponerande uppvisning i vad berättarperspektiv kan användas till, men inte bara en uppvisning för sakens skull, utan en mycket bra spänningsnovell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar