Man ska inte överdriva realismen i tidigare delar i den här bokserien - det är trots allt inte så vanligt i verkligheten att pojkar i nedre tonåren hamnar i så många mysterier. Men i den här boken tas steget in i den totala brist på trovärdighet som manifesteras i att polisen ber realskoleeleven Sigge och hans gäng/klubb om hjälp när skolan är bombhotad. Det känns plötsligt mer som LasseMajas detektivbyrå i Valleby än något annat.
Mest bekymmer har Sigge ganska länge med att hans hund Knatten blir påkörd och får tillbringa tid hos veterinären. Ett alltför stort antal sammanträffanden - i en genre som ändå har ganska stor acceptans för sådana - gör att de skyldiga identifieras, om än inte fångas förrän på slutet. Då har Sigge hamnat på en ö i en lantligt belägen skogssjö medan resten av gänget finns kvar i Eriksvik, dock inte i skolan, ty den har utrymts.
Nu låter jag onödigt kritisk, för det här är inte värre än mycket annat i ungdomsdeckargenren, låt vara att det har åldrats en del. (På ett ställe har den här omtryckta upplagan fått en fotnot som förklarar att man gick i skolan på lördagarna på den tid det utspelar sig.) Den som har läst de tidigare böckerna blir också belönad genom att gänget/klubben består av i stort sett alla de övriga ungdomar som Sigge och hans närmaste medhjälpare och vän Röret har stött på tidigare. Och en bättre skildring av hur viktig en hund kan vara för någon i den åldern har jag knappt läst någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar