70. Cyril Lieron och Benoit Dahan: Den skandalösa biljetten 1

Det är svårt att göra det här seriealbumet rättvisa, både i ord och bild. Det börjar som synes redan med främre pärmen som har en Sherlock Holmes-silhuett utskuren (som nog har varit en utmaning för bibliotekets inplastare), med insidan försedd med en mer normal pipa än utsidans steampunk-inspirerade:

Försättsbladet skapar illusionen att vi befinner oss just "i huvudet på Sherlock Holmes", som jag tror ska läsas som titel på en längre svit av album. Hans huvud fungerar ju inte riktigt som alla andras, utan innehåller omsorgsfullt sorterad information, som kan bli relevant när man minst anar det:

Men så är det ju en del information som han inte behöver för sin detektiva verksamhet:

Själv är jag inte alls sherlockian, men hade ett minne av just detta, som man kan läsa mer om här.

Själva intrigen handlar om en läkare, doktor Fowler, som har tagit över Watsons gamla mottagning, men kommer in i sammanhanget genom att påträffas relativt oklädd löpande på gatorna mitt i natten:

Som synes är det inget hafsverk i kompositionen av sidorna, utan det ansluter väl till tidens estetik. Det är frågan om inte intrigen kommer något i skymundan här för allt det som finns att titta på, men man får verkligen valuta för pengarna. Här läser Watson tidning i mittrutan på översta raden:

och tidningens form fortplantar sig till rutan som bildar nästa rad:

Åter till doktor Fowler. Han har varit på en föreställning med en kinesisk magiker på kvällen och på något sätt bör detta vara relaterat till hans underliga uppträdande, där han har störtat ut i natten utan att klä sig och utan att ha en aning om varför.

Holmes (och i något mindre utsträckning Watson) börjar samla ledtrådar, och vi får följa dem genom en röd tråd som löper över sidorna:

Den hjälper till inte bara att knyta ihop de olika fynd som görs, utan också att leda läsaren rätt på de ibland ganska oortodoxt ordnade sidorna.

Ibland stannar berättelsen upp och vi får följa med in i huvudet på Holmes igen (det är genomgående blåtonat, med den verkliga intrigen är brun-, röd- eller gröntonad, beroende på miljö):

Och ibland förekommer det andra finesser, som att man ska jämföra en viss sida med en annan:

Berättelsen slutar relativt mitt i, för det finns också en del två, som jag återkommer till alldeles strax.