Den här novellsamlingen utspelar sig i en dåtid som innehåller telefonautomater. Riktigt när det är framgår aldrig, tror jag, men min gissning är att det kan vara åttio- eller kanske nittiotal. Den som kan det svenska vägnätet bättre än jag kan nog komma närmare, för en hel del av berättelserna utspelar sig där, och åtminstone på något ställe identifierar jag att en europaväg går genom ett samhälle, där så inte är fallet idag.
Alla historierna handlar inte om lastbilschaufförer, även om det kan kännas så. Mellan varven är det också en del sjömän och andra, men av någon anledning är det chaufförerna som stannar kvar hos mig. De kör allt som kan tänkas, äter på vägkrogar, fuskar med färdskrivare och lever ett i stort sett oglamouröst liv. Den frihet man kanske tänker sig ska finnas i yrket märker man inte mycket av här; snarare präglas jobbet av tidspress och dåligt samvete för att man försummar familjen. Något säger mig att det inte har blivit bättre idag.
Ibland diskuteras vad som har kommit i stället för den gamla arbetarlitteraturen, och kanske är det den här sortens böcker. Yrket är möjligen inte huvudsaken, men handlingen utspelar sig med få undantag under arbetstid, och arbetet och dess rutiner genomsyrar det hela. Fast det här borde ligga långt från min egen komfortzon uppskattade jag lyssningen oväntat mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar