Den här novellen svävar mellan realism och surrealism (eller åtminstone något icke-verkligt). På ett plan handlar det om en äldre man som bor med sin katt, har ett trädgårdsland och klarar sig själv. Men så drar det iväg åt ett annat håll, när han planterar sina tappade tänder och något börjar växa där. Om man har öronen med sig är det en intressant historia, och man tänker vidare på den efteråt (på ett bra sätt, ska understrykas).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar