Jag har inte grävt så djupt, men intrycket man får av den här novellen är att den är starkt självbiografisk, så starkt att den nästan inte kan kallas novell, om man med det avser skönlitteratur. Men den gränsen förefaller vara under upplösning numera. Just i det här fallet är det snarast en randanmärkning, för historien som berättas är riktigt bra för sitt lilla format.
Författaren utgår från ett papper som han hittar i sin mammas gömmor när hon ligger för döden, och berättar utifrån det om en planerad danstillställning, som inte blev av. Det kan delvis skyllas på den debatt om "dansbaneeländet" som pågick i fyrtiotalets Sverige och som nog var särskilt livaktig i en frikyrklig bygd, som norra Småland. Men det fanns också andra motsättningar, eftersom tillställningen skulle ordnas av arbetarekommunen. Det blir tillfälle att göra utvikningar både framåt och bakåt utifrån händelsen, och det är riktigt intressant även för mig som inte har minsta anknytning till det Fredriksdal som numera ligger i Nässjö kommun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar