1. Håkan Nesser: Från doktor Klimkes horisont

Även om jag försöker läsa det Håkan Nesser kommer ut med efter hand är det en del av hans tidigare böcker som jag inte har läst, bland annat den här. Det är en novellsamling, eller vad man ska kalla det, när den består av tre kortromaner/långnoveller och två korta noveller, praktiskt nog ordnade som lång-kort-lång-kort-lång. På sedvanligt nesserskt metamanér inleds dessutom en av långnovellerna med att huvudpersonens förläggare uppmanar honom att skriva en långnovell. Det är inte det enda stället i samlingen som Nesser återkommer till den lek med berättarperspektiv och fiktioner i olika plan, som han har gjort till lite av sin specialitet, både en och två gånger tidigare. Gillar man Nesser gillar man den här, vågar jag lova.

För novellutmaningen bockar jag av nummer 27, en novell där någon går i skolan, och det finns faktiskt två att välja på. Jag tar "Ormblomman från Samaria", om inte av något annat skäl än den fantasieggande titeln (som förstås - meta igen! - diskuteras i novellen). Det handlar om en ung kvinna som försvinner spårlöst natten efter sin studentfest, och hur ett par av hennes klasskamrater nu, 30 år senare, försöker forska i vad som hände. Det påminner inte så lite om Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, men tror man att man ska känna igen sig hela vägen blir man lurad. (Det är förresten något visst med den gamla studentexamen och deckare; Maria Lang återkom till den två gånger på olika sätt, kanske mest lyckat i Vår sång blir stum, där en av huvudpersonerna blir mördad mitt under studentfesten. En mindre ihågkommen deckarförfattare, Elisabet Kågerman, lät en elev bli mördad mitt under pågående studentskrivning i Döden skriver svenska, som jag kanske får anledning att återkomma till här så småningom.)

Den andra novellen där någon går i skolan, "All information i fallet", handlar om en ung lärares våndor inför betygsättning. Där är det inte studentexamen utan avgångsbetyg från grundskolan som är aktuella, men de kunde ju vara nog så viktiga.

"En helt annan historia" (en titel som Nesser sedan har använt i ett annat sammanhang) kunde möjligen ha hetat "Döden i Venedig", om det inte redan vore upptaget. Där gäller det att hålla koncentrationen uppe om man ska följa med i de olika fiktionerna - den novell man själv läser, den novell huvudpersonen skriver och möjligen något ytterligare plan. För den som läser hela samlingen finns det dessutom en ytterligare finess, som inte ska förstöras med att avslöjas här.

Och så finns det en liten rysare, nästan i stil med Roald Dahl, och en inverterad deckar(lång)novell, där en man ska ta livet av sin hustrus älskare. De är också bra, var och en i sin genre.

Titelns doktor Klimke förekommer i var och en av berättelserna, ofta bara i förbigående, som till exempel "Klimkes syndrom". Jag uppfattar det mest som en gimmick, men det kanske går att tolka på något djupare sätt.

För Nessers fans är det också roligt att "staden K-" figurerar, men det jag försökte reda ut i höstas om dess belägenhet visar sig inte hålla här. Nu verkar den, i varje fall ibland, ligga i Nesserland, det där nordeuropeiska landet som ofta har nederländska ortnamn och tyska personnamn. (Det förekommer till exempel en lektor Uhrin, som får mig att tro att det kanske inte handlar om Sverige.)

Jag har som sagt inte läst allt Nesser har skrivit tidigare, men tänkte under 2017 råda bot på en del av det. Sista söndagen i varje månad kommer jag att ha läst en av hans Van Veeteren-deckare, den serie som han slog igenom med, men som gick under min radar när den kom. Med sommaruppehåll i juli varar de tio böckerna till och med november, så det inte interfererar med julstöket. Om någon vill vara med går det utmärkt; första boken är Det grovmaskiga nätet den 29 januari. Har man en egen blogg och vill att jag länkar till den får man gärna meddela det, antingen i kommentarsfältet eller till jsprlssn(at)gmail.com.